Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
- Zolas: »E’ Oeuvre» — Menniskor och boksamlingar.
första aningen om deras gryende kärlek. Midt
i denna skära lycka förstummas de af en sorg-
lig förnimmelse, deras ögon fyllas af smärt-
samma tårar, »som om de berört bottnen af
af det menskliga eländet». Kan något före-
falla mera osannolikt? Och dock är detta
ställe ett mästerdrag af Zolas naturalistiska
penna. Den eviga kretsgången i vårt lif, som
så ofta låter extrömerna mötas, återfinna vi
den ej här? Se vi ej här åter ett prof på
de otaliga beröringspunkter, hvilka finnas mellan
sorgens. djup och glädjens höjd? Zolas fina
skaldeinstinkt har vädrat upp denna bråkdel
af »Welltscehmerz», som ligger i djupet af
nästan hvarje menniskas sinne.
Sedan, då Claude och Christine blifvit
medvetna om sin” kärlek, fly de hals öfver
hufvud ur staden, från gemenskapen med an-
dra menniskor. De kunna ej fördraga att ens
den varsammaste hand rör vid deras unga
lyeka. Hvad Claude:beträffar ligger ännu en
annan orsak, till grund för hans flykt, och det
är häri vi måste beundra Zolas förmåge att
aflocka: naturen hennes innersta hemligheter:
Claude ser i sin kärlek ett brott, en stöld som
röfvar hans tid, håg och krafter från konsten;
han blyges för denna naturliga och sköna
känsla och det är derföre, han döljer den för
sina vänner. Af liknande beundransvärda
drag vimlar det i 1’Oeuvre. Vi skulle föras
för långt genom att citera flere.
Äfven beträffande den akt, vi alla hafva
att tacka för vär tillvaro, och hvilken utgör
föremålet för alla lifskraftiga varelsers läng-
tan, för Zola ett rent och kraftigt språk. Med
snillets djerfhet uppträder han som banbry-
tare äfven på detta område och ger oss taflor,
dem ingen före honom vågat måla. Teoretiskt
yttrar han sig derom på följande sätt: >»Jag
vill framdraga den sexuella akten, mennisko-
slägtets ursprung och fulländning, ur den
vanära, som hittills dolt densamma och åter-
insätta den i sin herrlighet, i solens fulla
sken», Häraf må man icke draga den slut-
sats, att Zola med förkärlek behandlar det
lågt sinliga. Nej! han betraktar denna akt
från naturens synpunkt, såsom ett af de vig-
tigaste moment i vårt lif, och som sådant
kan han, den trogne skildraren af detta lif,
icke med likgiltighet eller tystnad förbigå
densamma. Zolas efterföljare hafva dragit
hans stora tanke i smutsen och tro sig, genom
att duka fram krassa beskrifningar, vara sanna
såsom han: men derför må vi ej kasta sten
på mästaren, hvilken ledes af den renaste kärlek
till naturen och beundran för hennes visain-
rättningar. »Seule la vérité, la nature est la
base possible, la police nécessaire, en dehors
de laquelle la folie commence . . .»
(Sanningen, naturen är den enda grund-
val som duger, den oundgänglige tuktomästa-
ren, utom hvars område galenskapen börjar ...»)
Här ha vi klämmen i Zolas hela literära
åskådning, och ehuru han klagar öfver attså-
väl han, som hela den nuvarande generatio-
nen sitta alltför fast i romantikens bojor för
att någonsin helt och hållet kunna lösslita
sig ur dem, skall det likväl aldrig kunnane-
kas, att han fört literaturen ett godt stycke
framåt på sanningens väg; man må sedan
kalla denna väg realism, naturalism eller idea-
lism — det betyder föga, hvad namn man
ger, blott utgångspunkten är natur och må-
let sanning.
Likt den svenske skrifställaren G. af
Geijerstam kunna vi ej annat än beklaga, att
F’Oeuvre i svensk drägt erhållit titeln »Konst-
närslifvp, emedan detta ord ingalunda ger oss
ett riktigt begrepp om bokens innehåll. Ti-
teln på ett verk bör utgöra brännpunkten,
hvari alla strålar sammanlöpa. Så »lI’Oeuvre»;
och enligt vår mening har hr af Geijerstam
rät, då han säger: »Bokens svenska titel är:
Arbetet. I detta ord finnas detvå betydelser,
på hvilka den franska titeln hänsyftar. Boken
handlar nemligen om den sjelfständige och
originelle konstnärens ihärdiga och förtviflade
arbete för att en gång kunna framställa det
fullfärdiga arbete, som ger åt hans namn
geniets odödlighet.
Irene Leopold.
KA
Menniskor och boksamlingar.
ZNt gammalt ordspråk säger: »Tälj mig
med hvem du umgås, och jag skall
NA säga dig, hurudan du är». Detta eger
nog sin riktighet, men månne det ej skulle
kunna omändras i modern anda och få en
annan lydelse, såsom t. ex.: »Visa mig din
boksamling, och. jag skall säga dig, hvad du
går för».
Nu menar jag ingalunda den der sam-
lingen med de vackra banden i guldsnitt,
som fått sin plats i mahogny- eller valnöt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
