Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
resonnemang på ett allvarligare område, och
gen af en intressant bok.
Framåt.
195
skåpet, hvilket är försedt med hela glasdör-
rar, hvari den blanka nyckeln alltid får sitta
qvar. Nej, det är de andre böckerna, som
du har liggande här och der, antingen om-
sorgsfullt nerlåsta i byrå- och skrifbordslådor
eller förpassade bakom de granna banden i
skåpet, för att nu ej tala om dem, du smuss-
lat under hufvudkudden, i toaletten, hatt-
fodralet och muffen.
Ja, visa mig din boksamling, och jag
skall säga hvem, du är!
Fastän vi lefva i klubbarnes och före-
ningarnes blomstrande tidehvarf, tro inga-
lunda, att en hvar derföre alltid föredrager
att dväljas bland bullrande menniskovarelser,
der man oftast måste anlägga halfmask för
att dölja ett eller annat, som ej faller som-
liga individer i smaken, nej, det kan tvärt-
om vara rätt skönt att i en liten vrå njuta
af det sjelfvalda sällskap man har i, läsnin-
Intressant, ja! Det var ordet. Men
menniskans smak och begrepp om hvad som
är intressant har, på långt håll sedt, något
som påminner om kameleonten: de skifta i
regnbågens alla färger.
Ty inte kan man begära, att en person
i sin kraftigaste lifsperiod skall tycka om
detsamma som pensionsflickor eller gossar i
slyngelåren. Barn hafva en annan föreställ-
ning om hvad som är roligt än nygifta fru-
ar eller gamla gubbar, Men om man noga
aktgifver på det en individ sysselsätter sig
med, är det ingalunda svårt att sluta sig
till lynnet och karaktären.
Sällan ser man en krigshistoria i han-
den på en ung flicka, eller Virsén studeras
af någon krutgubbe i morgonrock och rök-
mössa.
Jag kände en gång en ung man, en
riktig galgfågelför resten. som sällan talade
ett sansadt ord i något sällskap, utan kom
fråm med de mest vidunderliga och barocka
historier, han kunde få tag i. Af alla an-
sågs han som ett oefterrättligt exemplar af
ung man, som endast hade gjort till sin lifs-
uppgift att skaffa sig sjelf och andra roligt.
Hände sig så, att vi en dag kommo in i ett
jag gjorde honom sällskap hem. Ditinkom-
men var olyckan strax framme, och jag kom |
af en händelse att stöta till nothyllan, så att |
de flesta noterna föllo ner, hvarvid ett par |
bland häftena mycket fiffigt instuckna böcker, |
vända, kommo i dagen. Men döm om min
förvåning, då jag hann närmare skärskåda
mitt fynd och fann den ena boken vara
»Samhällslärans grunddrag» och den andra
ett arbete af Smiles. Rodnande skyndade
han att stoppa undan dem, förklarande det
vara något »skräp, som han händelsevis fått
tag i».
Från den dagen visste jag emellertid
hvar jag hade honom, och nu följde en tid
af grundliga diskussioner, hvarvid jag kom
underfund med, att han var i grunden gan-
ska allvarligt anlagd, fast det hos honom
bade blifvit ett behof att för andra visa sig
annorlunda, enär tidsandan var sådan. » Man
måste taga seden dit man kommer», var
hans ursäkt.
Det är just känslan för »det passande»
som gör, att man måste förkläda sig och
segla under falsk flagg. I huru många
damkotterier har ej verop höjts öfver, hvad
»det unga Sverige» presterar i författarväg,
men tälj mig, om det fins ens någon bland
samma »oerfarna» varelser, som ej läst
»Giftas», andra liknande böcker att för-
tiga. Detta till deras beröm sagdt, iifall de
blott ej skenheligt skakat på hufvudet och
utslungat sitt anathema.
»Den renom är allting rent».
Ni har antagligen gett akt på den ståt-
liga enkefrun i sidenkappan, hon som alltid
ger intryck af att vara mycket allvarligt
sinnad och såsom en, den der aldrig befat-
tar sig med andra ting än sådana, som äro
af bildande eller nyttig natur. Vet dock,
att samma fru hvarje afton, innan hon in-
somnar, i regeln studerar ett visst qvantum
af »Fäderneslandet» eller Paul de Koch.
Hvem mins ej häradshöfding X., han
som gjort sig allmänt känd för sitt rätt-
framma, men på samma gång något barska
sätt gent emot folk i allmänhet. Ingen
kunde bättre än han vid utförandet af en
rättegång förstå att lägga »kläm» i sina an-
föranden, de måtte nu gälla den eller den.
Han blef derföre också, fast med orätt, af
alla ansedd som både hård och känslolös.
En dag, det var på hösten 1881, kom
en kollega upp till samme X. och fann ho-
nom sitta storgråtande öfver en bok.
— Hvad sjutton millioner är det du
läser — frågade vännen, något öfverraskad
af situationen.
, det är Ibsens »Gengångare»...
de der synbarligen varit mycket flitigt an- || Det är då tusan djeflar, att man ska” sitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
