- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 2. årgången. 1887 /
202

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

202

Äktenskapsfrågan.

Med den ogifta kvinnan har det hittills
varit på annat sätt, Hon är kommen till
det offentliga arbetet med känslo- och tanke-
vanor från familjelifvet, der hon under mer
patriarkaliska eller ekonomiskt outvecklade
förhållanden länge hade en skyddad verk-
samhet. Omflyttningen är i denna stund ej
färdig eller till alla delar laga kraftyunnen,
Hon strider ännu som bäst för sin nyintagna
plats. Hvarje liten seger är en källa till
tillfredsställelse. Med dessa arbelssegrar öka
sig möjligheterna alt en gång sjelf stifta fa-
milj. Hon känner sig för öfrigt arbeta å
hela sitt köns vägnar. Medelklasskvinnan vet
sig med arbetet höja sitt eget stånd; hon ser,
huru hon verkligen genom sitt föredöme loc-
kar alt fler af sina likar från ett narraktigt,
lättjefullt, samfundsförderfligt prydnadslif till
gagnande verksamhet. Hon börjar redan
märka, huru hon genom undervisning, opini-
onstryck, råd och dåd skall småningom
lyckas något vidga arbetsfältet och främja
arbetsvilkoren för många bland sina systrar
äfven al en lägre klass, den hittills hårdast
lottade af alla menniskoklasser, de kvinnors,
som enskildt eller i industriidkares tjenst söka
sin utkomst genom handarbete, och ur hvil-
kas krets hittills prostitutionen hufvudsakligast
rekryterats. Daglig och medveten försakelse
ingår i detta arbetslif. Men det är ingen
hopplös, ingen ändamålslös försakelse. Glädje
följer. i någon mån omedelbart på hvarje
yttring af sundt lif, således då ganska visst
på hvarje befordran af något, som omiss
känligen har framtid i sig. Äfven sjelfva
den härvid tillsvidare oundgängliga askesen,
äfven det i början plågsamma omdanar sig

småningom — nemligen vid växande med-
vetenhet om hvad dermed framdeles kan
vinnas — till något annat, något som börjar

tydligt visa en innebörd af tillfredsställelse
för vår begränsade varelse. Nutidens vaket
arbetande kvinna vet sig ju i sjelfva verket
hvarje dag uträtta något för framtidsäkten-
skapet. Hon är alltid sysselsatt med någon
del af det utveeklingsarbete, hvilket med tiden
skall skänka hennes land bättre hustrur,
mödrar 0. s. v., äfven om hon icke sjelf
omedelbart är någon mans lifshjelp. I hela
sträfvandet ingå välgrundade förhoppningar,
utsigt till någonting bättre, någonting allt
bättre äfven för framtida slägten.

Och detta är öfver hufvud vilkoret för
att ett sträfvande i tiden skall kunna hålla

sig uppe, således, att den som sträfvar skall
frimödigt kunna bära ansträngningen.

Endast känslan af att med en försakelse
någol verkligen kommer all vinnas möjliggör
frisk utöfning af den första bland alla etiska
benägenheter: att alfvakta skörden i stället
för atl äta upp utsädet, all för en något al-
lägsen och större eller mera väsentlig för-
mån uppgifva en tillfällig, mindre.

Så lyckas det nu all t. ex. lefva ogill
och kyskt, arbelsamt, sparsamt och gladt.

Och i ifrågavarande fall är det sjelfva
de enskilda personligheterna, man frivilligt
sätter in 1 ett företag, grundadt på umbäran-

den, Här är icke en korporation, som ryc-
ker individerna med sig, utan en hvar går

spontant sin egen väg fram.

Nutidskyvinnans arbete är således en al
de få härdiga, oomtyvistligt löftesrika, etiskt
sunda privatföreteelserna i samtiden, en af
dem, som verkligen dugt till ingifvelse för
dikter om något annat personligt än harm,
sjelfförödmjukelse och hvaral annars
den nyare diktningen öfverflödar.

mgen gemensam konfession enar denna
arbetets stora församling. Jemförelsevis få
al församlingsmedlemmarne känna hvarandra.
En är af kyrklig bekännelse, en annan en
kristlig dissenter, en tredje judinna, en fjerde
är en troende anhängare af någon bland de
många nya lifsåskådningar, som århundradets
egen forskning framkallat, en femte står ännu

Sörg,

sökande och delvis afvaktande framför en
eller flera af skiftningarna 1 dessa nyupp-

täckta trosgrunder. Somliga arbeta associa-
tionsvis, andra arbeta utan att ännu till nå-
gon meddela eller med någon annans jemföra
resultaten af sina tysta sträfvanden.

Men eft enda spänstigt, mångomfattande
band förenar med sina synliga eller osynliga”
trådar denna skara af mensklighetens och
samlidens tjenarinnor. Bandet har egentligen
icke något namn, åtminstone ännu. Dess
allmännaste och mest väsentliga kännemärke
har jag emellertid här sökt angifva.

Den modernt boksynte igenkänner straxt
mina hjelpmedel dervid. De äro Herbert
Spencers undersökningar af de första tydliga
tecken till etiska lagar redan ute i den stora
lefvande kroppsliga verlden.

Mmför den med nutidens etik obekante
torde emellertid de anförda, naturenliga moral-
påståendena kunna svara och försvara sig
sjelfva.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:53:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1887/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free