- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 2. årgången. 1887 /
205

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TEA ET

Framåt.

205

veten protest mot en fördom, som dömer
kvinnan att vara gammal midt i sin krafti-
gaste tid, då både kropp och själ borde un-
der normala förhållanden göra uppror mot en
sådan dom.

Det är på denna dogm om kvinnans
korta vår, som man grundlagt det drifhus-
system, hvilket förderfvar så månget anlag,

undergräfver kvinnans kroppsliga helsa och
dermed äfven förkrymper hennes andliga ut-
veckling:

Den lilla flickan kan knappt tala obe-
hindradt, förrän boken sättes i hennes hän-
der, och det betraktas vanligen som en fa-
miljeolycka, om lillan ej vid sju års ålder
kan läsa. Och har det stackars barnet, på
bekostnad af lekar, hvilka långt mer än bok-
stafsträldomen skulle hafva främjat hennes
andliga utveckling i harmoni med hennes
kropps utbildning, lyckats tillegna sig läs-
konstens första grunder, så börjas parforce-
jagten i barnskolan, Lillan skall skrifva,
räkna, teckna, läsa katekes, bibelhistoria, nå-
got fäderneslandshistoria, geografi samt främ-
mande språk, och stundom ändå mera, vid
en så tidig ålder, att hon har mer än nog
med att slå sig fram med blotta färdigheten
att lära läsa sitt modersmål. Ty att hon
tillika fattar allt hvad hon läser, veta vi vara
omöjligt.

Ingen tänker på det. oerhörda arbete,
barnet har med "att tillegna sig talspråket
och att i sin tankeverld upptaga den mängd
konkreta föremål, som möta det och gifva
anledning till ständigt nya frågor och tanke-
ansträngningar. I stället för att hjelpa barnet
med detta för detsamma naturenliga arbete,
pålägger man det i stället sådana uppgifter,
som ligga Jångt öfver dess fattningsförmåga
och intresse, och som derför endast skenbart lösas
och blifva döda minneslexor. Detta fullstän-
digt värdelösa resultat vinnes på - bekostnad
af barnets hela knoppande vårlif. Texorna
och öfningarna vräkas som en lavin öfver de
spirande tankarne; frågorna kväfvas derun-
der, iakttagelseförmågan ledes ur det natur-
liga spåret och kommer på afvägar, fantasien
vingbrytes, släpar sig fram i låga regioner
och förirrar sig ej sällan in på farliga Sker
smutsiga områden.

Under denna jagt efter: niuhesksinskp
grundlägges äfven hoss barnet denna fålska
uppfattning af kunskapens mål; hvilken kom-
mer så mången sattrej sätta lifvets sträfvan
högrer äm! till: vinnande af utmärktasexamens-

betyg och att i dessa se en värdemätare
för menniskans duglighet och förtjenster.
Redan i barnskolan framhäfver man examens-
dagen säsom hela undervisningens mål.

Kan man då förundra sig öfver, att vi
i de mera lyckligt lottade samhällsklasserna
hafva en sådan skara lillgamla, halfvissna
och småvigtiga tolf- å trettonåriga skolflickor,
alla så lika hvarandra i tankegång, småsinne
och andlig torrhet, som det är möjligt att få
menniskovarelser till med widt skilda anlag
och själsgåfvor?

Hem och skola hafva en dunkel förnim-
melse af den oersättliga skada, man tillfogar
barnet genom att beröfva det barndomens
naturliga fröjder och friheten att tumla om

i friska luften samt att bruka sina lemmar

och tankar till lekar eller arbeten, som äro
nödvändiga för hela den lilla menniskoplan-
tan. Derför söker man godtgöra barnet denna
förlust, dels genom att i allt annat låta det
följa sin egen wilja,- sina egna nycker och
begär, och dels genom att bereda de små
flickorna sådana nöjen och förströelser, hvilka
än ytterligare bidraga till att göra dem till
brådmogna och nervösa miniatyrkvinnor.

I sin novell: »En bal i sociteten»> har
fru Edgren framstält en sådan stackars drif-
husplanta. Men det är ej så litet beteck-
nande för vår hela bildning, att denna samma
sorgliga barnagestalt blifvit i komedien: >»En
räddande engel» förvandlad till komisk figur
— icke i rollen, utan i uppfattningen deraf
-— och att man skrattar hejdlöst åt skol-
flickans feberaktiga njutningslusta och hennes
kärlekshandel med en sedeslös, förderfvad
man, i stället för att denna verklighetsbild
väl är egnad att väcka de allvarligaste tan-
kar.

Vid tolf års ålder måste ju flickan, en-
ligt den gamla sorgliga föreställningen,slenina
barndomen bakom sig och börja tänka på
framtiden, d. v. s. hon skall, selsig för, hur
hon bäst skall kunna slå sig fram-under en
allt mer och merökad läsebörda, med. åtföl+
jande examina, så att hon vid konfinmations-
ålder små ha sgenomgått läroverkets alla
klässer,! då hennes tuppföstran anses, IVAN ak
slätadas uclle dd frsömnöte ön
us Den! SEA i jolertaton ma jöNne
kännedom om menniskokroppeni: ochi dess
funktioner; borde: kunna sägaialla ock jenhyar,
hur! förderfligt etthsådant system,vär förvbåde
själ och; kropp; om» iej sedan den, dagliga er-
farenheten .visade-oss detta... Men deträt, med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:53:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1887/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free