- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 2. årgången. 1887 /
219

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Framåt. 219

Cornélis- själ, hvilka ensamma fylla hans tanke
och känslolif och forma hans lifsöde i stort
som i smått, nemligen lönnmordet på hans
far samt moderns nya äktenskap med
den forne husvännen. Liksom på rutan
tvenne vätskedroppar först glida sakta och
jemsides nedåt och så plötsligt, i ett blink,
skjuta samman till en enda som faller hastigt
och i afsatsvis, — på samma sätt gledo dessa
tvenne minnen, under hela hans barndom,
som tvenne nästan jemnlöpande kanaler i
häns inre, tills de slutligen i en våldsam at-
traktion sköto samman och utför, störtande
och stötvis. Hvad som gjorde dem konver-
gerande, det var hans instinktiva antipati mot
styffadern; och hvad som till sist ref ned
skiljeväggen mellan dem, det var de bref
som . han fann i sin aflidna fasters gömmor
och som hans far skrifvit till systern måna-
derna närmast före sin död. Vid detta våld-
samma sammanflöde afsattes misstanken mot
styffadern såsom faderns mördare, och denne
misstanke i förening med hans sjukligt heta
hämdlöfte affödde behofvet att i lön utfor-
ska styffadern, hvilket sedan pinade honom
som en fix idé. »André Cornélis> är den
fysiologiska utredningen af sjelfva den inre
lönliga strukturen i detta underliga själslif,
denna sällsamma planta, vuxen i det mo-
derna samhällets jordmån.

Denna framställning af ett själslifs ut-
veckling är emellertid ett Janusansigte med
tvenne fysionomier. Det fins å ena sidan
den minutiösa analysen, å den andra en fa-
talistisk mystik. Denna sista slutföljd, då
André Cornélis sticker knifven i hjertat på
sin faders mördare och sin moders make,
är dels den eftersta, synbara yttringen af en
läng serie mikroskopiskt små själsrörelser,
dels uppenbarelseformen för ett öde som icke
verkar blindt utan lagenligt, efter en — vis-
serligen hemlighetsfull — vedergällningsprin-
cip, som om brottet bure straffet inom sig.
Denna serie af mikroskopiskt små själsrörel-
ser och detta hämnande öde sammanfalla och
äro i grunden ett och samma; de förra be-
tingas alla med nödvändighet af det senare
och detta realiserar i dem sitt smärtsamt
gåtfulla väsen. Allt hvad analytikern i Bourget
framdragit har den fatalistiske mystikern iho-
nom kunnat använda till att häfda rigtighe-
ten af sin teori.

Scenerierna äro mindre konkreta än an-
nars hos Bourget och ega icke sin vanliga
dämpade färgskärhet och späda fyllighet, ge-

stalternas reliefer ha mistat något af sin
mjuka rundning, miliöernas och anletenas ut-
pensling är mindre nyanserad och mindre
säker, stilen en smula uppblött och kompo-
sitionsplanen något uttänjd. Analyserna fro-
das alltför fritt i denna nya roman af Bourget,
och hela skildringen är liksom öfvervuxen af
deras ymniga enformighet.

Små Själar.

En hvardagshistoria af Anna Wahlenberg.

Net fins en fras; som icke är ovanlig,
särdeles på tal om böcker. Hur ofta
FN hör man ej upprepas dessa tre ord:
»det är gammalt! Nu för tiden jägtar man
efter nya typer, nya bilder, jägtar efter det
pikanta och att skilja sig från sin omgifning.
Därför är det så lätt att blifva »gammal»,
att säga efter; därför är det en svår sak att
vara ny och originel.

Kanske kunde man upprepa denna fras
om »Små Själars. Icke om hela boken, ty
då gjorde man orätt, men om mycket eller
en del, om åskådningssätt och uppfattning,
om innehållets tendens och om ett par af
dess personer. Nattvarden är betraktad så-
som en meningslös ceremoni. Hjeltinnan kan
icke framkalla någon tår ens af rörelse; hon
känner snarare äckel, då hennes läppar röra
vid kalken, och fåfängt söker Hon invagga

sig i ögonblickets stämning. Eden kallar hon

skändlig på den grund, att man förändras.
Asigterna vexla och blifya annorlunda med
åren, och att binda sig genom ed finner hon
onaturligt och hycklande. »Säkert skulle
man lefva bättre utan sådana löften och eder,
ty då skulle man åtminstone icke riskera att
bygga sitt lif på en lögn.»

Grosshandlaren Falck, den unga hjeltin-
näns fader, utmärker sig egentligen såsom
dålig far och make. Han erinrar icke obe-
tydligt om vår vän, Pontus Bark, och vi ha
sett honom ganska? ofta, i flera af våra kvinno-
romaner. Hustrun — eller slafvinnan —
tillhör samma familj, och tendensen kunna vi
sammanfatta i de ord, Siri säger, då hon
uppgör sitt kapitalkonto med den säflige äkta
mannen: »Vi ska sätta ned priserna på ert
monopoliserade arbete och höja dem på vårt
påtrugade. Vi vilja inte längre bli försörjda!
Vi vilja bara få komma fram och försörja oss
sjelfva! Se’n ska det bli likställighet.»

Men detta är ju ej gammalt, det är
tvärtom mycket nymodigt! Alla dessa idéer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:53:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1887/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free