Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt.
227
mån utbytt mot sådant, som man på giltiga
grunder kan börja kalla njutningar och till-
fredsställelser, — en sådan tillvaro, den
må i öfrigt förete hvilka tecken till lifskraft
som helst, saknar ännu det samhälleliga
motivet.
Den rör sig tillsvidare blott som det
ensligt jagande rofdjurets, icke ännu som de
i samfund lefvande djurslägtenas.
Och en varelse, hvilken kanske i många
andra hänseenden väl motsvarar ofvan an-
gifna kännemärken på en samfundsmedlem,
men som i ett särskildt fall ännu företer de
alldeles motsatta kännemärkena, en sådan
varelse är tills vidare — åtminstone i detta
särskilda fall — blott ett rofdjur, icke en
samhällelig eller etiskt bestämd varelse.
SNI
En mellanmening fordrar här plats. Förra
uppsatsen kan annars lätt missförstås så, som
ville jag skylla de teoretiske socialister, hvilka
förordat ett slags äktenskapliga förbindelser
utan samhällsmyndigheternas inregistrerande
åtgärd, för att tillika hafva ordnat sitt eget
lif i öfverensstämmelse med teorien.
Detta är nu så mycket mindre mitt på-
stående, som jag snarare har några anled-
ningar till att tro raka motsatsen.
Förslagställare tveka gerna sjelfva att
vara bland de första som tillämpa förslagen.
Och särskildt har man sagt mig, som något
allmänt kändt om vissa af ifrågavarande yngre
teoretici, att de måtte hafva strängt afhållit
sig från hvarje faktisk tillämpning för egen
del, just i afsigt att sålunda försäkra sig om
en ställning af mer frihet och pveld i diskus-
sionen.
Det är då icke för rofdjursartadt lef-
nads- och handlingssätt, jag anklagat dem
genom jemförelsen mellan samhälleligt verk-
samma varelser och sådana som gripa sitt
byte på ensliga vägar.
Men onekligen gick mitt föregående diskus-
sionsbidrag ut på alt åskådliggöra, hvad den
teoretiska reformifvern hittills torde hafva
hindrat förslagställarne sjelfva från att se?
alt nämligen hela deras förslag — så en-
kelt, så i ett enda grepp uttömmande och
så skenbart frisinnadt -— skulle, i fall det
gjordes till verklighet i lag och sed, med
ens flytta samhället baklänges, icke blott till
det beryktade orientaliska utvecklingsskede,
under hvilket Moses nödgades ålägga man- |
nen utfärdandet af ett skiljebref, så snart
denne afgjordt -ledsnat vid någon af sina
kvinnor, på det att man när som helst måtte
kunna veta, till hvem hvarje särskild kvinna
i samhället tillsvidare hörde, eller om hon
för ögonblicket vore »fri från mannens lag.»
Medelst nämda påbud var dock redan upp-
dragen en i någon mån mensklig gräns för
de vilda vanorna. Der stod åtminstone alt
upptäcka en viss mildrande ordning i grym-
heten.
Nej -— detta förslag skulle i väsentliga
hänseenden göra sjelfva anarkien till vårt
lefnadssätts konstanta kännemärke. Det skulle
återförvisa menskligheten utanföre hvarje så-
dan samfundsordning, som hvilar på någon
slags familjens angifna tillvaro eller forlvaro.
Man komme än en gång midt in i det för-
historiska virrvarr af krafter, hvarur förr så
småningom samhälle danats. Man vore med
ens vid första början igen, vid denna s. k.
ursprungliga »frihet>, som var allas krig mot
alla. Gamla nationella och internationella
ekonomiska skäl kunde väl tillsvidare binda
menskligheten samman; ett slags öfverlefva
af organisation och af ihålig fred tör hända
fortgå — för någon tid.
Men efter som kärnan redan vore ur-
frätt, efter som nu mera innersta skalel sak-
nades för tillvaron af så väl nationer som
ekonomi — ty i innersta skälet för alla
menskliga inrättningar är och var och för-
blifver möjligheten af kontinuitet i de en-
’skildas, de verkliga mermniskornas, individer-
nas sträfvan efter utveckling och lycka, och
denna möjlighet -förefunnes icke längre med
de blott tillfälliga äktenskapsförbindelserna
och barnens kastande på kommunen —; så
kunde ej heller det qvarblifna skalet särdeles
länge dröja att brista samman,
Jag uttrycker mig så i anledning af de
nyligen kungjorda underliga -framtidsdröm-
marna, enär jag är fullt ense med »indigna-
tionens» målsmän om äktenskapet och fa-
miljen såsom samfundslifvets kärna; fastän
jag ej kunnat vara lika obetingadt ense med
samma ramnsakare om hvarje hittills afgifven
hård dom öfver männens många förbrytelser
mot äktenskapets framtidssträfvan. Ty jag
har funnit männens frestelser i detta fall
ännu vara de kanske mest pröfvande bland
alla menniskolifvets frestelser. Och ett brott
måste ju dömas med hänsyn till frestelsens
storlek, om man vill göra något anspråk på
att kalla domen rättrådig. Men den forma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
