Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framål. 283
Jag tillstår att jag var ganska nyfiken
att få se och höra denna äregiriga kvinna,
som utsträckt handen efter landets högsta
embete och som nog icke gilver sig någon ro in-
nan hon bamnat inom Hvita Husets pelarfacad.
En presbyteriansk kyrka i Alleghany, Pa.
öppnade sina portar för henne på föreläs-
ningsaftonen. Ämmet tydde på intet vis på
politiken, det var: »Washington och dess säll-
skapslif»; icke förty beredde sig en hvar på
att komma in på politiken. Kattens klor må
vara indrefna och tassen idel sammet, »de
synas ej mer, men fins der ändå», som det
står i visan. Den som varit i sällskap med
våra riksdagsgubbar i Stockhohn, mins till-
fyllest, att liksom alla vägar leda till Rom,
så leda alla samtalsämnen för dem in på
politiken. De kunna icke hjelpa det. Derför
tänkte jag i hvarje stund, medan mrs. Belva
talade om Washingtons byggnader, parker och
sällskapslif: nu kommer det! — Och det kom
ganska riktigt med tiden. Kyrkan var så
packad vid åttatiden på kvällen, att under-
tecknad, som kom försent, fick plats på första
bänkraden. I Amerika är det med första
bänken i en offentlig lokal liksom med sista
matbiten på fatet; gentilt folk drager sig för
alt. taga den, och sista biten blir vanligtvis
kvar på fatet, liksom första bänken står tom
i det längsta. Mrs. Belva Lockwood stod på
estraden och talade med en säkerhet och ett
ordflöde utan like. Hon är gråhårig, lång
och temligen korpulent, för sig väl och är
dyrbart och elegant klädd efter sista modet:
en fin svart spetsdrägt öfver purpurrödt siden,
en svart spetsfichu och en knippa purpur-
röda och hvita neglikor vid bröstet.
Hennes hvita knubbiga hand med en
gnistrande diamant på ringfingret gestikule-
rade på ett ledigt, uttrycksfullt sätt, och den
något hvassa rösten nådde till kyrkans bor-
tersta kanter. Föredraget var lifligt, och
ingen skulle förmått all somna i kyrkbänken,
ehuru Fru Belva har ovanan att ömsom
skrufva upp rösten och åter, sänka den hvyvil-
ket vanligtvis brukar utöfva en söfvande ver-
kan på åhörareskaran.
Framför henne på predikstolen låg en
bundt lösa pappersblad, fullskrifna i stor hand-
stil. Det var hennes concept, som hon emel-
lanåt kastade en blick uti, då minnet hotade
svika henne, men hon var nog så säker i
sin roll; och hennes uppgifter om Washing-
ton stad och samhälle stodo på statistisk
grundval och voro, noga vägda i vågskålen,
inhan de kommo fram. För att åskådliggöra
beskrifningarne, förevisade hon från estraden
en samling magnifika stora fotografier af Ka-
pitolium, Washington-monumentet, jordens hög-
sta minnesvård, 555 fot högt, etc. Och så
kom hon så småningom till redogörelsen för
administrativa förhållanden, och då hoppade
katten ur säcken. Vi voro midt inne i poli-
tiken, och alla spetsade öronen. Det blef så
mycket af den varan, att de som icke noga
hade reda på landets iagstiftande församling,
dess närvarande stridigheter och det politiska
lifvets termer, näppeligen kunde följa med
Fru Belva längre. - Hon talade om detta stora
statsförbundets olika ärenden liksom en hus-
hållerska, som anmodats att afgifva sitt om-
döme om ett vanvårdadt ungkarlshem, der
rummen behöfva vädras och städas, der mal
huserar på vindens skattkamrar bland ylle-
väfnader och pelsar och råttor råda i kök
och källare, uppätande och orevande allt de
komma öfver. Hon yttrade sig oförbehåll-
samt, men så lugnt och tryggt, som om det
på intet vis angick henne, men som om hon
vore rätta personen att få reda i ett sådant
vanvårdadt hems misshushållning. Nog skulle
hon, ifall. hon finge sig statens nyckelknippa
ombetrodd, stöka samvetsgrant omkring i alla
vrår och hvirfla upp en sky af dam. Hon
skulle ödelägga råttnästen och dräpa malyng-
let. Hon lemnar det intryck, att hon har
fullkomligt lit till sin förmåga att taga hand
om statsförbundet. Det är ju blott ett hus-
håll i stort; hon känner sig den uppgiften
vuxen, och hon skulle utom allt tvifvel sköta
embetet »con amore», med en krusning på
läppen anmärkte hon på tal om nästa pre-
sidentval i november 1888: »det fins en skymt
af möjlighet, att den nästa presidenten i För-
enta staterna blir — en kvinna.> = (Ihållande
applåder). Huruvida Fru Belva skulle, i hän-
delse af framgång i sina äregiriga planer, be-
gacna sig: af sill inflytande för alt jemna vä-
gen för den amerikanska kvinnan i densam-
mas sträfvan efter utvidgade arbetsfält, etc.,
det blir en annan sak. Fru Belva må vara
en varmhjertad, sympatisk kvinna, som an-
ser sig som en genom okuflig energi och
ovanlig begåfning auktoriserad banbryterska,
men är hon det, så gömmer hon sina moli-
ver så noga, alt ingen skymt deraf varsnas
på ytan. Hon förefaller intelligent, skarptänkt,
energisk, lysande ståtlig, men — hon fram-
träder äfven som en halft beräknande, äre-
girig, al sill eget jag uppfyld kvinna, som i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
