Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt.
medan hans eget hjerta och andras lycka
ligga trampade sönder och samman under
hans häl som en skälfvande och rykande
köttmassa, — med andra ord: den moderna
kampen för tillvaron och styrkan under de-
pravationens inverkan.
Det fins en liten novell af Maupassant
som heter »Le Pöre.»> Han och hon ha hvar
morgon under en lång tid sutit midt emot
hvarandra i spårvagnen, som förde henne till
syatelieren och honom till embetsbyrån. De
börja med att lägga märke till hvarandra, en
dag bytes den första helsningen, en annan
det första ordet. +De träffa aftal att en sön-
dag göra en gemensam utflykt till landet,
sedan han lofvat att icke göra henne något
ondt; Det är vår omkring dem: våren med
dess svällande och doftande unga lif, i grodd
och celler och knoppar, de slå sig ned i en
"yppig syrénlund, hvilken skummar som ett
blomsterhaf omkring dem med den tunga söta
doften stigande som imman från en vatten-
yta i solbaddet, och i denna rykande doft af
växtsaft och blomsterbrunst sker deras för-
ening så oemotståndligt, medvetslöst, instinkt-
likt och naturligt som syrenernas omkring dem.
Maupassants diktning är i ena ögon-
blicket som den sinnesrusande doft af ung
vår, hvilken sväfvar likt en lätt töcken öf-
ver denna novellett, för att i det nästa bytas
i den unkna Inkten från ett lik, blandad med
doften från en parfymerad kvinnokropp. Det
är alldeles som uti naturen; ty alla blomster
vissna och alla välluktsoljor sima ut. Det är
ju i grunden endast de båda fysionomierna i
tillvarons Janus-ansigte: lifvet och förgängelsen.
»Lamour et la mört ... >»
Från materialet till bearbetningssättet:
den gemensamma intima egendomligheten hos
alla de företeelser inom naturens, samhällets
och individens lif, hvilka företrädesvis göra
sig gällande inför Maupassant såsom föremål
för diktning, fördjupas och skärpas under de
hemlighetsfulla processer i hans inre, genom
hvilka de förändras från råmaterial till konst-
produkt. Det är ungefär på samma sätt
som då vid en pappersfabrik träet eller Ium-
pen löper in som råmaterial vid maskinkom-
plexens ena ända och kommer fram som fär-
digt fabrikat vid den andra och papperet
erhåller sin bestämda halt genom samverkan
af dessa tvenne faktorer: rämaterialets be-
skafferhet och tillverkningsproceduren. Den
rent fysiologiska strukturen hos en individ
som Guy de Maupassant är sådan, att alla
dess psykologiska yttringar blifva starka och
fylliga; sjelfva muskelknippena- och blod-
kärlsnäten i cellväggarne verka på sådant
sätt, att de af dem framkallade själsrörelserna
blifva på samma gång intensiva och ymniga;
allt hvad ögat ser, örat hör, känselnerverna
förnimma, får sin redan förut befintliga sär-
egenhet upphöjd i dignitet: färgerna bli blos-
sande och mättade med hvar sin substans
och lösa sig ut från hvarandra, ljuden bli
som svällande orkester-akkorder, dofterna ym-
nigt mjuka och på samma gång så tunga
att man tycker sig se dem ånga, känslorna
och intrycken så klara och dock fuktigt fyl-
liga som dagrar och skuggor på en tidig
oktoberdag.
Dessa -yttringar af känslo- och sinneslif
ikläda sig sedan hos diktaren Maupassant en
säregen yttre form, lika organiskt naturbe-
stämdt som fjäriln utbildas inne under pup-
pans skal eller som fostrets massa växer ut
till den normalt och fullt utvecklade art-
typen: i bilder, hvilka i sin till ytterlighet
drifna expressivitet skulle sprängas sönder,
om de icke vore pur metall med innanmätet
fyldt af intrycksstämningens kvintessens (t.
ex.: »seg dents claires comme un croissant
de lune dans un ciel noir» — om en neger;
— »on voyait dans cet immense entonnoir
ot se mirait, au centre, le ciel bleu, un trou
clair et sans fond qui semblait traverser la
terre percée de part en part jusqu’ äå autre
firmament» — om en kratersjö i Auvergnes
bergsbygd); — i porträtter och landskap,
målade i få, mättade färger; hvilka på nära
håll se ut som en samling tjocka plumpar,
som fallit från penseln, men hvilka på det
rätta afståndet forma sig till anleten, som
tyckas skola träda ut från duken fram emot
dig, röra på munnen, skifta fysionomi rent
af, eller till landskap med fossiga moln-
massor, som du tycker dig se vältra fram i
blåsten, eller med lärkor hängande som små
mörka punkter uppe i en soltindrande, som-
marblå luft, hvilkas kvitter du tycker dig
höra; — i en stil, hvilken rundar sig så
fast och mjukt som en kvinnoarm och slingrar
sig fram så fylligt och smidigt som en sakta
flytande å genom en däld med feta ängar
och vida, yfviga sädesfält med branta stän-
gande bergväggar på ömse sidor; — samt i
en kompositionsfigur, hvars elastiskt snodda
linier och spänstiga arkitektonik höljas af
ymnigt klättrande vildvinsrankor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
