- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 2. årgången. 1887 /
320

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

320

Helsingforsbref.

Men det finnes också en falsk rikt-
ning inom denna sträfvan, och till denna
äro kristne män såväl som kristna kvin-

afgjorda motståndare, emedan en så-
dan sträfvan i sina konsekvenser strider
emot . naturens och sedlighetens lagar.
Naturen har gifvit kvinnan moderskapet;
inga reformer förmå att öfverflytta detta
på mannen. Härmed är makans och mo-
derns personliga frihet begränsad, men
äfven helgad och förklarad genom moders-
kärleken, som binder henne vid hemmet.
Derför är hvarje tal — vore det än så
skenbart snillrikt — om kvinnans lössli-
tande från man och barn för att ute i
verlden finna sig sjelf och vinna person-
lig frihet ett fåviskt tal, ty menniskan är
nu en gång så danad, att det är i hem-
met, som hon kan och måste återfinna
sig sjelf.

Ännu återstår blott att med ett par
ord omnämna den allra modernaste for-
men af personlig frihet, och som kristen-
domen med alla krafter motarbetar: fri-
heten att beröfva sig lifvet, när detta ej
längre behagar en. Ja, till denna person-
liga frihet är kristendomen en afgjord mot-
ståndare, och dess arbete i samhället går
sländigt ut på att väcka allmän mennisko-
kärlek, så att hela menniskoslägtet må
känna sig. som barn af samme Fader och
sträfvande mot samma mål.

Detta. mål är en allt mer och mer
fullkomlig utveckling: af de goda krafterna
hos hvarje individ och en dermed föl-
Jjande lifsglädje, viljestyrka och personlig
sjelfständighet, förenade med en allmän
frivillig lydnad för de lagar, som i den
andliga frihetens intresse bjuda förnuftig
tukt öfver lidelserna och begären.

Delta är mitt enkla personliga svar
på den indirekt framstälda frågan, och
hvilka inkast, som än må göras deremot,
— kommer jag ej alt inlåta mig- på någon
polemik i ämnet.

Eva Wigström (Ave):

Ro

Helsingforsbref
Vår lektyr.

har väl en bok väckt så al
mänt uppseende och rönt så liflig
7 efterfrågan som den för några veckor
sedan på G. W. Edlunds förlag utkomna
»skildringen ur hufvudstadslifvets -— Hel
singfors-Monaco. Byktet hade föregålt
den och vetat berätta, att denna bok
skulle innehålla en den mest pikanta
skildring af de personer och händelser,
som närmast anknyta sig till det ryktbar
vordna Wickströmska balansmålet. Följ-
den blef, att så snart denna nyhet blef
tillgänglig i bokhandeln, hela upplagan,
1.500 ex. stark, redan inom de första
dagarne blef i det närmaste utsåld och
en ny genast lades under pressen för
landsortens räkning.

Läsaren blir ej heller bedragen i sin
väntan att här igenkänna åtskilliga all-
männare bekanta personligheter ur Hel-
singfors’ societet, — och äro dessa må-
lade, så alt säga, »med porträttlikhet»
och sålunda lätt igenkänliga.

Förf. börjar med att i rätt flytande
och ledig stil skildra en herrbjudning hos
häradshöfding Storm, der efterhand hela
spelsällskapet samlas — på »en enkel
sexa med ett parti whist» såsom den
skriftliga inbjudningen, till undanrödjande
af alla misstankar, lydde. Samtliga gä-
sterna tillhöra Helsingfors” fina verld —
med undantag af en viss fabrikör Frisk
smed otrefliga, räa och simpla drag samt
allt annat än fina manér» Värdinnan
vårdar sig knäppt om att besvara hans
klumpiga bugning med en kort nick samt
vänder sig till sin man med en hviskande
förebråelse för det han bjudit »denna
obildade menniska, som kommit sig upp
från intet med spel samt, efter hvad det
säges, köpl sitt nya stenhus för pengar;
vunna på hasardspel.» — Herrarne’ slå
sig ner — den rike bruksdisponenten Ar-
nold, den unge elegante häradshöfding
Möller, den illiterade general. Brand, som
»ej öppnat en bok sjilsadan Krimkriget»,
enligt hvad han sjelf under samtalets gång
upplyser, löjtnant Grendal m. fl: Men
konversationen vill ej komma: riktigt i
gång, — gästerna synas förströdda och
oroliga — ända tills värden kommer och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:53:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1887/0394.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free