Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Literatur.
åsigter synbarligen äro henne motbjudande,
och hon har sökt alt göra rättvisa åt en
mängd yngre författare, hvilka — huru olika
deras inbördes ståndpunkter än äro — dock
derutinnan äro lika, att de opponera mot de
i samhället herskande åsigterna. Då dessa
författare till följd häraf enligt förf:s åsigt
ofta misskänts, har hon liksom velat säga
till. det konservativa samhället: »ryck icke
upp hvetet med ogräset! Det finnes mycket
i dessa skrifter att taga vara på, och dessa
författare hafva framför allt haft den förtjän-
sten att öppet och oförbehållsamt hafva på-
pekat samhällslyten, som det fordras mod
och sanningskärlek att våga vidröra.» Huru-
vida förf. lyckats i sin föresats att vara rätt-
vis, torde dock vara tvifvelaktigt. Att hon
särskildt i ett fall gjort sig skyldig till fel-
slut och öfverdrifter, hvilka man skulle tro
härleda sig af ren illvilja, om ieke på
så många andra ställen förf:s goda afsigter
låge i öppen dag, skall jag i slutet af denna
uppsats uppvisa.
Det är icke företrädesvis den svenska
literaturen och dess yngste målsmän, som
Ek i sin broschyr behandlar. Hela förra de-
len af boken innehåller en redogörelse för
och en kritik af fyra till svenskan öfversatta
arbeten af Spencer, George, Ingersoll och
Nordau. Denna förra del synes utgöra bo-
kens grundval, på hvilken hela den senare
delen, innehållande kritik af svenska skön-
literära alster, är bygd. Det är denna bokens
grundval, som denna uppsats afser att an-
gripa, och jag vill dervid visa, att förf. miss-
känt och missuppfattat dessa ofvannämda ut-
ländska författare och invecklat sig i mot-
sägelser vid framställandet af sina egna åsigter.
Först vill jag dock reservera mig mot
förf:s tämligen lösligt framkastade påstående,
att >det unga Sverge» tagit så djupt intryck
af dessa öfversättningar. Hon misskänner de
yngre författarne, om hon tror, att de endast
eller hufvudsakligen skulle öst ur dessa källor.
Med undantag al Spencers bok »Inledning
till samhällsläran» tror jag icke, all något af
dessa arbeten spelat en väsentlig roll vid
bildandet af det unga Sveriges åsigler. Äfven
de, som värkligen äro det unga Sveriges
fiender, skola, efter hvad jag tror, erkänna, att
dess medlemmar tillhöra ett flitigt slägte. Och
det är i allmänhet visst icke öfversällnings-
literaturen, som utgör den vigtigaste ingre-
diensen i deras lektyr. Det är intet bevis
för sanningen af förf:s påstående, alt hon
kan påvisa, det t. ex. Strindberg låtit sina
diktade personligheter fälla yttranden, hvilka
till tankeinnehållet äro lika med tankar, utta-
lade af Ingersoll. Vore förf. sjelf mera hem-
mastadd i den utländska fritänkar- och soci-
ala literaturen, skulle hon veta, att man i
hvarje fråga numera knappast kan komma
fram med en fullt originel tanke, ja, att
hvarje bild och vändning snart är utnött.
Kanske skulle man kunna förklara, hvar-
för förf. valt just dessa öfversättningar. Jag
tror, att hon gjort det derför, att hon vid kri-
tiken af de der uttalade åsigterna kommer i
ett så ypperligt tillfälle att framställa sina
egna. Del synes som om detta varit ett af
hennes hufvudsakliga syftemål, Och härulin-
nan ligger en af bokens förnämsta svagheter.
Ty att i så många frågor hafva färdiga åsig-
ter väcker helt naturligt misstro hos läsaren.
Det hade icke varit nödvändigt, att förf. i
alla dessa spörjsmål, om hvilka de utländska
författarne yttra sig, sjelf hade yltrat sig annat
än kritiskt. Hon behöfde icke sjelf fram-
trädt med en egen — efter hvad hon säker-
ligen sjelf tror — färdig åsigt. Hon hade
icke behöft rätta sig efter den allhörda slag-
dängan: »de rifva ned utan att hafva något
alt sätta i stället», ty kritik är en i och för
sig värdefull sak. Den hindrar omogna
och halffärdiga teorier, som i sig rymma
och förklara endast hälften al den verklig-
het, de afse, all vinna större spridning.
Icke osannolikt är, att förf. haft lust och be-
hof att framställa sina personliga åsigter och
derför valt den kritiska formen.
Det är som sagdt många spörjsmål,
hvilka förf. behandlar, och hvilkas lösning
hon angifver. Ek vet, hur den religiösa
känslan skall tillfredsställas, hon vet bot för
det politiska, den sociala frågan behandlas i
en handvändning, könsfrågans lösning ligger
der så klar och blank som en spegelis. In-
genstädes står förf. undrande och spörjande.
Man har en känsla af att stå allvisholen nära,
då man läser den lilla broschyren, och man
bara beklagar, att icke Ek kan taga utveck-
lingen om hand. Hon skulle säkerligen taga
menskligheten vid örat och leda den på
den sunda utvecklingens smala väg.
Vare det dock långt ifrån mig att påstå,
det förf. på ett tillfredsställande sätt angifvit
den riktning, hvari utvecklingen bör gå. Hvarje
frågas lösning är nemligen endast ytligt skiz-
zerad. Skall man tillämpa det sagda på lif-
vet, då står man der. Sådana ytliga förkla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
