Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
> AA
Framåt.
335
arbete går ut på att visa motsatsen. Är det
då någon reson att påstå, att han med tyst-
nad förbigår det?
Bikartadt är förhållandet med Nordau.
Båda dessa hysa olika åsigter med förf. i
denna punkt; de anse, att nöden hufvudsak-
ligen är orsak till lasten, under det att förf.
anser, att lasten är orsaken till nöden.
I denna sin uppfattning stå George och
Nordau visst icke ensamma, och de hafva
för många stora vetenskapsmän på sin sida,
för att Ek skulle kunna krossa dem med
Spencers auktoritet. Hvar och en, som vill
vara opartisk, måste medgifva, att frågan är
outredd och allt för komplicerad för att lösas
bara med förklarandet, att nöden har sin
grund i ofullkomligheten, och att allt blir
bra, om mensklighetens moraliska ståndpunkt
höjes.
Förf:s yttrande sid. 78 (det midtersta
stycket) hedrar hvarken hennes omdömes-
kraft eller förmåga och goda vilja att göra
rättvisa.
Jag vill tillåta mig att citera detta stycke:
»På det resultat, till hvilket dessa forsk-
ningar (angående frågan, huruvida kampen för
tillvaron är hårdare nu än förr) komma att leda
vetenskapsmannen, kommer domen öfver vår
civilisation att bero. Visa dessa, att nutidens
kultur ådragit flertalet al menniskoslägtet en svå-
rare ekonomisk ställning än förr, då blifva de
principer, som ledt sista seklets liberala eko-
nomiska lagstiftning, dermed utdömda. Skulle
deremot resultatet bli det motsatta, skulle
dessa undersökningar komma att ädagalägga,
att välståndet i vår tid är mera allmänt och
spridt än någonsin tillförene; — — då blir
det nihilismen, som utdömes. Då komma
sträfvandena att vända sig icke till det nu-
varande samhällets omstörtning, utan till be-
fordran af dess vidare fullkomning genom
undanrödjande al ännu vidlådande brister.
Då kommer domen att lyda: lefve utveck-
lingspartiet! ned med omstörtningsmännen!»
Nu frågar sig en tänkande läsare ovil-
korligen: hvilka äro nihilisterna, och hvilka
äro de principer, som ledt det sista seklets
ekonomiska lagstilming? För besvarandet af
den förra frågan blickar man helt naturligt
tillbaka till det af förf. förut sagda, och finner
då till sin förvåning, att hon behandlar George
och Nordau. Då hon på andra ställen talar
om George med stor aktning, och be-
skyllning för nihilism i förf:s mun är en svår
tillvitelse, så kan det icke gerna vara George
hon menar, men om hon bara menar Nordau,
så synes det vara litet oegentligt att tala om
honom såsom parti och i pluralis. Med
svenskt språkbruk är sådant icke öfverens-
stämmande. De här nibilisterna, som förf.
talar om, äro några dimfigurer, det är på väggen
målade djeflar, som förf. afbasar. Princi-
perna, som ledt lagstiftningen, vet läsaren
heller intet om. Förf. visar sig här hysa
underliga tankar om utvecklingen. - Hvarför
ropar hon: lefve utvecklingspartiet! endast i
senare fallet, endast för så vidt som de der
forskningarna lyckades ådagalägga, att folket
nu lider mindre nöd än förr? Är det månne
hennes mening, att samhället icke skulle
kunna utvecklas till en annan form än en,
som i hufvudsak liknar den bestående? Om
nu de principer, som ledt nutidens ekonomi-
ska" lagstiftning, teoretiskt utdömdes, är det
Eks mening, att vi då hals öfver hufvud
skulle störta oss in på något nytt? Ahnej,
jag vill icke förutsätta, att hon så missupp-
fattar utvecklingens stora betydelse. Men
hvarför då icke i alla händelser ropa: lefve
utvecklingspartiet? Om icke hela detta stycke
vore så sammanrafsadt och meningslöst, och
förf. i allmänhet visat allvarlig önskan att
vara rättvis, skulle man tro, att hon satt ni-
hilismen som motsats till nutidens ekonomi-
ska principer i afsigl att misskreditera alla
andra åsigter. Man får väl hoppas, att det
hela är — en afsigtslöst tillkommen, me-
ningslös fras.
Ganska egendomligt är att iaktlaga den
ställning, förf. intager i könsfrågan. Man blir
så förvånad öfver hennes ytterlighet, att man
ovilkorligen säger: »nej, nu måtte jag icke
förstå henne. Jag måste läst fel. Det måtte
vara ett cilat, fast jag icke märkt det. Det
är väl någon sådan der omstörtningsherre,
som hon afbasar. I betraktande af formen
skulle jag tro, att det vore Nordau, men in-
nehållet stämmer icke med hans åsigter.
» Rösten är Jakobs, men händerna äro Esaus.»
Nej, det är verkligen hon sjelf, och vid när-
mare eftertanke utbrister man: »det är evigt
kvinligt>, »og som det staar hos en agtet
forfatter: das ewig weibliche zieht uns an.»
Hon utropar: »antingen ett öppet erkännande
af den monogomiska principens företräde och
förbindande kraf och ett allvarligt bemödande
att lefva i enlighet med denna princip, eller
ock en öppet erkänd återgång till forna ti-
ders polygomiska samhällsskick!» Se der,
på det området får man icke taga hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
