Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framål.
r
363
Men då det kommer, hvad han ej anat —
ett bud från bröder i fjärran länder.
De slantar, hvilka man sammansparat,
med helsning: »Stån i er kamp» man
sänder.
Och att ej hopade rikedomar
för mycket skola tillsamman smälta,
han böjer sig. För att kunna lefva
i öfverflöd han sig måste välta.
Men nogsamt vet man, hvad mannen
tänker —
man allt för ofta har slikt fått höra —
om det, som slafvar i millioner
på detta sätt kunnat sammanföra.
Då var det annat i forna tider,
när proletärerna icke visste
utaf det band, som dem alla enar,
ifrån den förste och till den siste —
då var det annat i forna tider,
när hvar sin väg man såg folken vandra,
när de ej möttes, om ej det gälde
att på kommando slå hjäl hvarandra!
Saxon.
Under predikan.
Skizz af P:; AA:
Byns ungdom klamrade uppför den branta
trälrappan i Kyrktornet för att hjelpa kloc-
kardrängen att ringa första. De håliga och
skrälliga ljuden från den gamla kyrkklockan
höllo på att spränga trumhinnorna på dräng-
pojkarne deruppe, men ute öfver nejden smäl-
te de till en underbar klang, som liksom
stämde hela naturen till helgdagsfrid. De
sista dallrande tonerna hade redan hunnit
förklinga, då genom den lummiga byn van-
drade en ung student, svartklädd och i prest-
krage. Gången var stel och den långa ran-
kiga gestalten skefvade, ansigtet var lång-
lagdt, magert och utblekt och såg derför gam-
malt ut; blicken stirrade oroligt. hän mot
kyrkan. Han tycktes ej observera folket, som
stod på korsvägen. -Med snabba steg utan
att besvara deras helsning vred han af in
i prestens trädgård och försvann bak den
doftande syrénhäcken.
Kyrkfolket hade redan börjat samlas.
Inne bland grafvarne vandrade fruntimren
och sågo så andäktiga ut med lavendelsbukett
på näsduken, som låg virad kring salmboken.
Manfolken sutto på kyrkgårdsmuren i skuggan
under kastanjerna.
Det led mot kyrkdags: och både på kyrk-
gården och backen utanför vimlade det af
högtidsklädda menniskor. Nu började det
knaka i tornet. Klockan ljöd och karlarne
togo till mössan på samma gång de trängdes
på gången till kyrkdörrarne.
— Der kommer han vid sidan af pro-
sten och prostinnan och mamsellerna, hviska-
des det.
Och så packade de in sig i stolarne,
nyfiket väntande på att få se den nye pre-
sten klifva upp i predikstolen.
»Styr vår tunga, båg och öra
Till att rätt vår gudstjenst göra!»
Styr vår tunga — —-— —
Styr — ljöd det för tredje gån-
gen, och alla vände sig mot en stol midt
för predikstolen; der satt Jöns Larsson,
predikantens - gamle fader, som i ifvern.
och - förtjusningen öfver att se sin son på
predikstolen repeterade refrängen tre gånger
Gumman hans kände igen rösten och lade
sig ned i stolen för att dölja sin blygsel.
Emellertid hade Lars eller Vallengren,
som han nu skref sig för och som föräldrar-
ne också alltid kallade honom, redan bedt en
lång bön och ropade just upp ingången tre
gånger: »Land, land, o land hör Herrans
ord!»
Han skred snart till ämnet, som med an-
ledning af dagens text om den rike mannen
och Lazarus handlade om »den breda vägen
och den smala vägen»,
I början darrade han något på målet,
men han blef modigare och-starkare ju längre
han hann in på »den breda vägen» och ju
närmare han kom målet, den brinnande svaf-
velsjön. Det vore ju för honom en dråplig
känsla att så der utan vidare få expediera
alla dit att i everldliga tider lida eldskval.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
