Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 Till Ernst Ahlgren.
AS
"Söt
ro att tänka på bvad uttrycket innebär,
innan Ni förnärmad kastar det ifrån Eder?
Man säger: Det är en god bok, en läro-
rik och en nobel bok, som uppfostrare
kunna sälta i händerna på de unga — är
icke detta etisk tendens; en moralisk sträf-
van. — — Också jag har sysslat med reali-
leter, och mig har detta sysslande lärt,
visserligen icke att förakta, men dock att
sätta i andra rummet hvarje arbete utan
nyttighetsmål. Liksom det alltid är med
en känsla af medömkande’ ogillande jag
ser qvinnor syssla med lyxarbeten och
perlbroderier i hem, der jag vet att linne-
skåp och handkammare lemna mycket öfrigt
att önska, så skulle jag icke kunna njuta
af konstverk i en bostad, som saknar lif-
vets nödtorft för att göra det till ett dräg-
ligt hem — och ett sådant fattigt hem är
vårt fädernesland, så länge det saknar
lifvets nödtorft: upplysning, frihet och rätt-
visa åt alla i alla förhållanden. Och »i
borde mera än några göra till en tros-
artikel Doktor Brandes’ ord: »Den litera-
tur, som icke sätter problem under debatt
är på väg att förlora all betydelse».
Från denna åsigt var det jag betrak-
tade >»Fru Marianne» ur synpunkten af
»etisk" tendendiskt>. Och jag frågade
mig sjelf: hvad eller hur kommer denna
bok att verka? — Jo, såsom en apologi
— med eller mot sin författarinnas afsigt
för lättsinnigt och tanklöst ingångna
äktenskap, med den utsigt i bakgrunden;
alt det nog jemkar ihop sig till sist, alt kär-
leken ingenting annat är än erotik : tvenne
kroppars förening; att ett närmande mel-
lan man och qvinna på mera själisk grund
är svammel, fantasteri, brott, kurtis, tapet-
serareestetik, och jag vet icke allt hvad för-
aktligt och styggt.
Äfven de, som icke lika hädiskt som
jag behandlat Er historia, ha osökt kom-
mit till samma resultat. Skillnaden är
blott. den, att de gillat och strukit under
den åskådning, mot hvilken jag ställ mig
fiendtlig.
Om jag försyndadt mig genom att se
tendens, så är jag ej ensam härom. För
alt icke tala om dem, hvilkas omdöme
indirekt förutsätta närvaron af elt tenden-
siöst moraliskt syfte, så talar t. ex. den
framstående kritikern 5—e i Ny Svensk
Tidskrift öppet om »Fru Marianne» såsom
en »tendensdikt», hvilken »uppträder all-
varligt moraliserande» och om Börje såsom
en person »blott här för att exemplilm
bokens tendens». :
Hvarför har Ni icke upprörts af hans
»misstag» lika djupt som af mitt?
Hvad som dernäst synes ha gripit En
djupast är min förmodan att Ni låtit EL
påverkas af »stämningen i landet», eller
för att icke skilja på hvad som skall läsad
i sammanhang och betona den senare, i!
sitt. sammanhang underordnade, hälften
på bekostnad af den första: att Ni gripits
af det delvis berättigade i reaktionen mot
öfverdrifterna i dockhemsliteraturen och/
trott. Er finna att stämningen i landet etc /
Säg mig engång, bästa fru Benedikt /
son, huru högt står Ni egentligen på kor.
stens himlastege, efter Ni behöfver up; .
taga som en förolämpning en förmoda :
att Ni är mottaglig för en literär strör !
ning? j
Jag skall tacksamt böja mig för er!
»upplysning» härutinnan. — — Ni fråga: |
om jag selt menniskor, som alltid handla;
rätt efter sina lifsteorier? Nej, det har.
jag lika litet som det någonsin fallit mig!
in att klassifiera dem i goda och onda.
Men hvad jag hittills sett har styrk
mig i det antagandet, att det gifves viss
pyskologiska lagar och förutsättninga
hvilka icke uppenbart låta sig brytas och
hvilka, när vi lärt känna dem göra full
förklarliga de företeelser, hvilka vid en.
blott yttre betraktelse synas oss menings|
lösa och osammanhängande. :
Så t. ex. kärleksurvalet. |
Jag har visserligen hört unga flickor
försäkra, att de »icke rå för», att de älska
den eller den, att de icke alls veta hvar-
för, men »icke kunna hjelpa det». Men
derför har det icke fallit mig in, att deras
kärlek varit en förutsättningslös slump.
Jag har tvärlom varit öfvertygad om, att
de mekaniskt erfarit en psykisk dragning
till den varelse de älska, en oreflekterad
förnimmelse af s. k. »valfrändskap»; —
eller också har deras känsla ingen kärlek
varit, utan blott en villfarelse eller upp-
skrufning, alstrad af romanläsning och
sjukliga drömmar, såsom Mariannes, då
hon först kastade sig 1 Börjes armar.
Och jag vidhåller derför fortfarande,
atl huru brokigt och mångfaldigt lifvet än
må sammanstöta och tumla sig i ett men-
niskosinne, så är och förblir Mariannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
