Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt. 31
att dessa skisser tcke skola, det jag tror,
tränga fullt igenom på bygden. Det är sant,
att bonden är tyngd af förvärfvet och icke
mycket förstår sig på det sköna. Otvifvel-
aktigt skulle det dock vara en solglimt i hans
lif, om han kunde göra det. Och jag tror,
att i vårt folklynne ligger på botten en gan-
ska stor om ock ouppodlad känslighet för
poesi.
Förf. menar (dock om detta, att bonden
ännu ej är mogen, att han först behöfver väc-
kas till »klassmedvetande», att han behöfver
förstå sig sjalf och lifvet omkring sig, förstå
sina skyldigheter och rättigheter som men-
niska, sin styrka och sin Svächot Och att
skönliteraturen kunde och borde gifva sin
insats härvidlag.
Utgående från denna förf—s egen stånd-
punkt, vågar jag då säga: Nåväl — men
till det behöfves en ropandes röst i öknen, kraf-
tigare,; mer patetisk, mer inträngande än denna
hans goda, sanna bok.
Hr Lindström äger förträffliga förutsätt-
ningar för att bli en god folkdiktare — en
diktare för folket. Han har sitt mål klart
för sig, han är beredd att sätta allt in der-
på, han känner folket, han förstår det, han
älskar det. Hvad jag tror det närmast gäller,
är att han samlar sina krafter till en utför-
ligare, bredare och mer djupgående skildring
ur bondens lif. Jag tror, att han derigenom
skulle föra sin tanke ett stort stycke när-
mare dess förvärkligande;
Hilma Strandberg.
Utdrag ur den katolske prestens
Felicité Robert de la Mennais
arbete: En troendes ord.
5 ( menniska, som uppriktigt säger:
a
jag tror icke, bedrager sig ofta. I
själen, djupt på bottnen, ligger en
rot, trons rot, som icke. förtorkar».
I hafven blott en fader, Gud, och Kokt
en herre, Kristus.
När man derföre säger till eder om rr
som hafva stor makt på jorden: desse äro
edra herrar, så tron dem. ej. Om de äro
jer äro syskon.
rättrådiga, äro de edra fjenare, äro de ej det,
så äro de edra tyranmer.
Alla födas lika, ingen för med sig till
verlden rättigheten att befalla.
Jag såg en gång ett barn i en vagga
skrikande och dreglande och deromkring stodo
gubbar, som kallade det »herre». De ned-
föllo på sina knän och tillbådo det. Och jag
insåg menniskans elände. Det är synden,
som gjort furstar; ty i stället för att älska
och hjelpa hvarandra som bröder hafva men-
niskorna begynt tillfoga hvarandra skada.
Derföre utvalde de bland sig en eller flere,
hvilka de ansågo för då rättrådigaste, så att
de goda skulle skyddas för de elaka, och den
svagare skulle kunna lefva i frid.
Och makten, som dessa utvalde utöfvade,
var en rättmätig makt, ty den var från Gud,
som vill att rättvisan skall herska. Och den
var från folket, som hade valt dem,
Derföre var hvar och en af sitt samvete
förbunden att lyda dem.
Men snart visade det sig, att somliga
bland dem ville regera af sig sjelfva, liksom
vore de af en upphöjdare natur än deras
bröder.
Men dessas makt är orättmätig, ty det
är satans makt och deras regering är hög-
modets. och den onda Instans.
Derföre, när man icke har något ondt
att frukta, både kan och måste man göra dem
motstånd.
I den eviga rättvisans vågskål väger eder
vilja mer än konungarnes, ty folken göra konun-
garne,
Kommgarne äro gjorda för folken, och
folken ej för konungarne,
Den himmelske fadern har ej skapat sina
barns lemmar att sönderbrytas af kedjor, och
ej själen att förtryckas af slafveriets ok. Han
har förenat dem i familjer, och alla famil-
Fan har förenat dem i natio-
ner, och alla nationer äro syskon. Den som
skiljer familjerna och nationerna från hyar-
andra, han åtskiljer, hvad Gud har förenat:
han gör ett satans verk.
Om derföre någon kommer och säger:
I tillhören mig, så svaren: Nej, vi tillhöra
Gud, vår fader, och Kristus, vår herre».
»sMan börjar endast då förfölja, när man
misströstar att kunna öfvertyga, och den, som
misströstar att kunna öfvertyga, han hädar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
