- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 3. årg. 1888 /
86

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

86 Fn blick på svenska folkskolan med anledning af fru Eva Vigströms artikel i Göteb. H.-T.

ste alltid, vare sig den kännes eller ej, före-
finnas, då ju folkskolan ej är i stånd att
meddela annat än det allra enklaste af all-
mänbildningens elementer:.

Skall föröfrigt resultatet af en skola, den
må nu vara högre eller lägre, inskränka sig
till endast en räntelös fond af kunskaper, som
ej brukas eller utvecklas ute i lifvet, är till
och med det till utseendet rätt betydande
kunskapspundet ganska värdelöst och kostna-
derna för de tids- och pemingödande anstal-
ter, som nämnas skolor, illa gjorda. Kun-
skap är magt, säger man, men detta gäller
den lefvande kunskapen, ej det döda kapi-
talet deraf.

En af skolans allra angelägnaste uppgil-
ter. måste derför vara väckandet och näran-
det al kunskapsbegäret, intresset för vetande.
I denna punkt har nog skolan, barnskolan
icke minst, mer än en synd på sitt samvete.

Huru ofta har den ej räckt sina lärjungar |
stenar i stället för bröd. Orsakerna härtill |
ha utgjorts dels af okunnighet om barnasjä- ;
larnes verkliga behof, dels af likgiltighet för
sådana fordringar, hvilkas - tillfredsställande
möjligen först utom skolan, i litvet, skaffade
densamma ett erkännande, hvarmed den i
stället önskade pryda sig vid en uppvisning
i skolan.

I.

Låt oss hålla oss till folkets skola. Huru
har denna löst sin magtpåliggande uppgift att
förbereda den talrika lärjungeskara, som hän-
visats dit, för lifvet? Hvad har den uträttat
för spridandet af kunskaper, odlandet af själs-
förmögenheterna och för det sedliga tillstån-
det bland vårt folk? Alla dessa frågor äro
så vidsträckta, att deras detaljerade besva-
rande ej här låter sig göra: |

Den, som tagit kännedom om folkskole- |
kurserna, har deraf fått en föreställning, om |
hvad folkskolan efter måttet al sin förmåga
velat bibringa sina alumner. Kanske har vid.
uppmärksammandet häraf den med folksko-
lans resurser bekante till och med gjort den
anmärkningen, att dessa kurser i vissa äm-
nen tilltagits: väl dryga. Folkskolan mottager
nemligen sina lärjungar till regeln föllkomligt
oundervisade. De första stegen äro också
icke de lättaste.

För utvecklandet af barnens själskraf-
ter har våra dagars folkskola gjort aktnings-
värda ansatser. Om förkastligheten af att
läsa och icke förstå har man allt mer och |

mer blifvit medveten. Sträfvandena i rigt-
ningen af förståndsmessig läsning ha till och
med ledt till rent af löjliga ytterligheter, i ty
att det allra lättfattligaste blifvit föremål för
omständliga förklaringar, hvarigenom framåt
skridandet i viss mån hämmats. Röster saknas
derför icke, som för närvarande kraftigt låta —
oss veta, alt äfven här lagom är bäst, och att
pedanteriet icke är någon förtjenst;

Att läslusten, som väl icke blott alstrar,
ulan äfven förutsätter förmågan att förstå det
lästa, varit och är i starkt tilltagande, visar
allra bäst den flod af böcker och tidningar,
som nu strömmar ut öfver landet och som
vinner allt större uppmuntran. Utan att vara
allt för anspråksfull kan väl folkskolan räkna
sig till förtjenst alt ha skaffat en god del af
denna läsekrets genom att ha gjort sina lär-
jungar läskunniga. Angående urvalet af lek-
yr kunde nog mycket vara. att anmärka.
Men är det icke för mycket begärdt, att en
folkskole-elev, kanske till på köpet klent ut-
rustad, skall med blott den bildning, han er-
hållit i folkskolan, lätt och säkert förmå skilja
det literära ogräset från det literära hyetet,
förvillande likt hvarlannat som det ofta synes.
Hvad folkskolan härvidlag har att bemöda
sig om är att gilva sina lärjungar en ren
och sund smak på samma gång som ett upp-
lyst omdöme. Så mycket kan väl också här
sägas, att de författare eller författarinnor,
som rikta vår literatur med. dåliga alster, i

allmänhet icke i folkskolan fått denna smak
för det dåliga.
Rörande folkskolans sedligt bildande

förmåga, uppnåendet af sjelfva skolans hjer-
tesyfte, är det svårt -alt yttra sig: Härvid
får ej lemnas ur räkningen, att den varande
eller förutvarande folkskolelärjungen sedliga
halt är en produkt af en sådan mångfald
förhållanden i dels hans grundkarakter, dels
vilkoren, under hvilka hans uppfostran i
hemmet egt rum m. m., alt först med kän-

.nedom om alla dessa faktorers betydelse en

någorlunda exakt beräkning kan göras af sko-
lans anpart i skulden eller förtjensten. Att
en lärare, som sjelf är en upphöjd karakter
samt eger hemmens och barnens: förtroende,
senom exempel och lära inverkar förädlande
på lärjungen är en sanning, lika styrkt af
erfarenheten som. den, att en moraliskt för-
derfvad eller slapp lärare öfvar ett skadligt
inflytande. Och här möter oss följaktligen
frågan om lärareståndetls religiösa och sed-
liga beskaffenhet, Ett underverk, ehuru lyck-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:54:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1888/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free