Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
Om verldsåskådningar.
till alla de omgifvande företeelser, som möj-
ligen kunnat på densamma utötva ett var-
aktigt intryck: Ty allt lit är rörelse och »ut-
veckling», och som en »organism» blott är
ett specialfall af denna rörelse och »ut-
veckling», kan organismen ej korrekt och
grundligt uppfattas annat än i samband med
en viss mängd beslägtad och omgifvande
utveckling. Den mänskliga anden, intelli-
gensen, har man icke ringaste anledniug
betrakta som ett undantag från denna re-
gel. Därför blir filosofien — läran om
iakttagandet och tänkandet, läran om an-
dens, om intelligensens lifsfunktioner —
med nödvändighet underkastad reglerna
för en vanlig naturvetenskap. Det mänsk-
liga tänkandet är produkt af den mänsk-
liga tänkapparaten och de yttre företeel-
serna — hvarför en modern, en på den
naturvetenskapliga forskningsmetoden grun-
dad filosofi icke kan inskränka sig till en
ren formalistisk iakttagelse af tänkeopera-
tionernas gång (något annat är den »logik»,
filosofien hittills framskjutit som sin första
och elementära del, icke); utan måste filo-
sofien söka lära känna dessa »formers» för
tänkandet sanna väsen, genom att analy-
sera de yttre naturförhållanden och de menni-
skans organ (framför allt sinnesorganen och
hjernan), som alstrat dessa »former»,i hvil-
ka man hittills trott sig kunna upplösa det
mänskliga tänkandet. Innan filosofien kan
säga ett jota af varaktigt värde om tänkan-
det, måste hon dels vara förtrogen med den
djuriska och mänskliga »tänkeapparatens»
uppkomst, utveckling och egendomligheter
samt dels hafva väl reda på
och lagarne för de »yttre företeelser», som,
sekund efter sekund, oaflåtligt genom är,
millionerna tryckt sin stämpel på och be-
stämt djurens och människans »tänkande. "
Pet är sålunda ej filosofien, som kommer
före och ordinerar för de andra vetenska-
perna; utan tvärt om, måste filosofien vara
den ’sistfödde bland vetenskaperna, måste
vara det koncentrerade destillatet ur dem
alla. Att de filosofiska resultaten, i den mån
de hinna bildas, sedan måste återverka be-
fruktande på de andra vetenskaperna är klart.
Det är nu tydligt, att ansatserna till en den
filosofiska vetenskapens pånyttfödelse i mo-
+ Märk, att denna forsknings-metod är bindande,
äfven om man till slut skulle se sig föranlåten mena,
att »den yttre verlden blott existerar som produkt
af tänkandet»!!
naturen af
dern anda icke blott kunna utgå från sin-
nesorganens fysiologi och andra vetenska-
per, som syssla med människokroppen” och
dess funktioner, utan äfven från vetenska-
per såsom antropologi, kulturhistoria, socio-
logi 0. 8. v., hvilka handla om människans
utveckling wr djurriket, om hennes odling,
om hennes sociala omgifning.
Det fragment nyaste tyska filosofi, som
jag här vill presentera för svenska läsare,
är ett försök att ur företeelser, hvilka till-
höra den politiska ekonomiens gebit, vinna
inblick i lagarne för och väsendet af det
tankelifvets fenomen, som man vanligen kal-
lar »verldsåskådning». Nationalekonomien
uppträder sålunda här som hjälpvetenskap
till en reformerad filosofi — SR psyko-
logi, fysiologi, kulturhistoria 0. . kunde
göra. För hela det »unga Feklnd ale Väs
för det på något af det andliga lifvets om-
räde, modernt och revolutionärt sinnade
Tyskland, är denna idé — att söka orsaken
till en viss verldsåskådning i vissa det eko-
nomiska lifvets former — öfverhufynd gemen-
sam egendom. Den må i olika hutvuden,
för olika specialister gestalta sig något olika,
men dess hufvuddrag återfinna vi dock tidt
och ofta. Den är sålunda ingens privat-
egendom, och kan af olika individer utveck-
las och uttalas mer eller mindre klart. Bäst
formulerad fann jag den för snart två år
sedan i en liten österrikisk mäånadsskrift,
af en ung nationalekonom hr Hermann Bahr. 8
Forts:
— ft —
Sonett af AÄrgensola.
(Öfvers. från spanskan).
För Dig, herr Johan, jag bekänna vill,
Att det af ros och lilja hos fru Clara,
Som Du beundrar, blott befunnits vara
Af henne köpt, — ej hörer henne till;
Dock, hennes skönhet är så mönstergill,
Att, fastän falsk, den medför största fara,
En verklig Skönhet kan mot den ej svara,
Hon blir besegrad, måste tiga still.
Om denna falska skönhet Dig bedrager? ?
Hvad mer! — Det gör Ju allt i vår natur,
Ty se på himlen med sin blå azur
+= Das transcendonte Kofrelat der Weltanschau-
ungen »von Hermann Bahr. »Deutsche Wortes. Mo-
natshefte von E. Pernerstorfor. Heft. 8, 9; Wien
1886.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
