- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 3. årg. 1888 /
137

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Framåt.

137

hotelser och skymford,
premier sökt utdrifva.

löften, beröm och

Barn kunna endast omfatta och tillgodo-
göra sig abstrakta ting, när dessa, så att
säga, blifva omsatta i verklighetsbilder. Det
är blott genom alt göra barnen medvetna
om sin egen kärlek till far och mor, somde
lära att höja sig i kärlek till den osyn-
lige fadern, och blott genom att lära dem
akta på syskonlifvet i hemmet eller kamrat-
lifvet. i en skola, hvilken. så mycket som
möjligt söker likna ett godt hem, kunna de
börja fatta och känna menniskokärlek.

Barnatanken, en gång väckt, är en ving-
snabb fågel och tar också fågelvägen till kun-
skapens yttersta gräns samt pekar ett godt
stycke ut öfver densamma. Derför är det
lika vanligt, att barn vilja veta: «den allra
första» orsaken till det ondas uppkomst, som
de önska upplysning om, hur kolet blir dia-
mant eller hur det «slutligen gick> med den
eller. den historiske biperson, som fängslat
deras intresse, ;

Men äfven dylika frågor bringa spörja-
ren en tankevinst: han lär sig fatta, att ve-
tandets rike har för menniskoanden en gräns;
att en barnundervisare blott besitter en viss
grad af kunskap samt att här finnas sådana

rent vetenskapliga frågor, hvars svar barna-
förståndet skulle ännu mindre förstå än

sjelfva frågan.

Bokspråket har oändligt många ord och
uttryck, hvilka äro främmande för barnet,
och den, som ej sjelf har erfarenhet af denna
omständighet, den anar ej, hur ett enda så-
dant ord kan skapa en hel rad oriktiga fö-
reställningar, när det ligger der som en
sten, hvilken barnfantasien ej orkar lyfta,
utan låter ligga som- en stängande klippa.
Äldre barn spörja sjelfmant efter meningen,
de. yngre bringa vi antingen till att omtala sina
intryck eller, när de inga sådana emottagit,
söka vi gifva dem den rätta föreställningen
om ordets betydelse.

Del hände några gånger med den första
barnflock, vi undervisade, att en och annan
olillbörlig fråga gjordes. Nu sker det aldrig;
sysler vet genom äldre syster, att på allt
lemnas allvarliga svar, och de känna ansvaret
af alt bringa pinsamma ämnen å bane. De
känna äfven, att ingenting förhemligas, som
kan tjena till god upplysning, men de vela,
alt det låga och orena är oss vedervärdigt
och motbjudande. I alla för barn lämpliga

ämnen äro frågor 4 rätt tid välkomna, och
barn kunna hafva fin takt.

Det ligger i tidsriktningen, att barn i
all tysthet skarpt kritisera innehållet af de
utdrag af Israels gamla historia, som skolla-
gen bjuder, att de måste inlära och uppläsa.
Denna kritik förekommer naturligtvis i dess
svåraste form -der, hvarest endast ordalydel-
sen inprentas och innehållet kommer att sakna
hvarje skymt af andligt ljus och lif. Jag
skall med ett alldeles färskt exempel förklara,
hvad jag menar.

Två syskon, med rika själsanlag, båda
under tretton år och som gå i skilda skolor,
kommo för ett par veckor sedan att tala med
hvarandra om «bibelskan», som gossen ut-
tryckte sig.

Den lille hånade systern, för det hon
trodde på något, som «ingen pojke i klassen
trodde ett dugg på», och som prof på de
förmenta orimligheterna anförde han berät-
telserna om; att Bileams åsna talade, samt
alt Gud slog amoreerna med hagelstenar, så
Israel vann seger.

Flickan menade, att Gud på lika underbart
sätt förhjelpte svenskarne, anförde af Karl
XII, till seger öfver ryssarne vid Narva, ty
äfven: der kom ett svårt oväder med hagel

och slog ryssarne i ansigtet. — Gossen såg
sjelf något slagen ut, men drog så fram med
den talande åsnan. Dock äfven der hade

systern fått syn på den djupa andemeningen,
och hon vädjade till broderns eget samvete,
om ej han sjelf förnummit, att orättvist be-
handlade: djurs sorgsna blickar eller klagan
kunna tala till menniskan. Eller om det var
så orimligt, alt en man sådan som siaren
Bileam såg syner, när han visste sig vara
på en väg, som af rösten i hans inre ogil-
lades? —

Det kräfver gemensamt strängt och all-
varligt arbete af lärare och barn, om dessa
senare skola, under de - tillmätta skolåren,
hinna till sådan andlig utveckling och sedlig
upplysning, som i sig bär lifsbrodd, och man
får ej hoppas, att alla barn hinna lika långt.
Några bli rent af så glupska efter kunskap,
alt de måste lämpligt hejdas medelst annat
arbete än läsning; några förblifva under hela
skoltiden blyga och slutna, så att blott små
glimtar af deras eget tankelif framskymta,
när de redogöra för sina kunskapsämnen;
andra åter äro som fladdrande irrbloss, fan-
lasien griper bilden en sekund, släpper den,
innan tanken knappast mera än snuddat vid den,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:54:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1888/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free