- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 3. årg. 1888 /
149

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

E Framåt.

149

af sjukan »Weltmädigkeit», gräfva ned sig i
en »exakt» vetenskap "eller, ”Tågande af fana-
tism, komma verlden att genljuda af deras
»praktiska» agitation. . . . Och frågat man
mig efter den deg, som jäser under infly-
tande af dåetta jästämne, efter den kompakta
klippa, som skall förhindra detta krut från
att förpuffa i luften, utan verkan — då
kommer jag åter till min utgångspunkt
»ekonomien» och svarar: den vrocher de
bronze, som, då minan springer, skall krossa
vår kulturverlds föråldrade former, är
det moderna proletariatet.

cd

Islossning på Fyris.

+ prilsolens strålar leka
Varma kring Uplands fält,
Vårvindar jorden smeka,
I dikena snöfaman smält.

Då sväller Fyris: bölja,

Då brista isens band,

Och vågorna fräsande skölja
Den Kasnar leriga strand.

Bja! Hör rymderna sjunga!
Det ekar af tlodgudens sång.
Ackorder, rika och tunga,
Dra” genom staden trång.

Och floden i lifsmod vrålar,

Rusig af sol och tö.

Det lyser, det glimmar, det strålar
AT färden mot Mälaresjö.

Det doftar en vällukt mäktig:
En vårfrisk vattendoft,
Liksom ett rökverk präktig,
Stiger mot himmelens loft.

En stund är Fyris vorden

En lifsådra ungdomsglad,

Som dränker den stelnade jorden
Uti sitt triska bad.

Och se! på brusande yta

Af glänsande isblock en mängd.
I svindlande fart bortflyta,
Spillror af isbojan sprängd.

Spillror af vintertankar,

En verld af ishård kristall,

En kropp, der hjerta ej bankar,
Nu bräckt af vårflodens svall.

Pörhärjade, stolta ruiner!

I skolen förintade bli!

I tålen ej vårsol, som skiner.
Så tunga I dragen förbi!

Och floden i lifsmod vrålar,
Rusig. at sol och tö.

Det lyser, det glimmar och strålar
Af färden mot Mälaresjö.

JW, Å
[oe

Literära silhouetter
af
Ola Hansson.
IV:
Jean Richepin.
(Sista artikeln),
ING
Forts. fr. föreg, N:r.

Wenna naturellets intima frändskap med
4 ) natm:en blir, i medveten form och på
NA det intellektuella området, en pante-
istisk verldsuppfattning. Denna panteism lö-
per som en dold åder genom Richepins dikt-
ning och bryter allt här och hvar fram i
källsprång. Menniskolifvet är endast en ytt-
ringsform för den stora lefvande anden i
universet och maderkastadt de allmänna natur-
lagarne, den enskilda individen intet annat
än en af de millioner bristande bubblorna på
evighetsströmmen, Det är denna panteism
som präglar Richepins uppfattning af kärle-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:54:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1888/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free