Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt.
171
hun med Dickensk Humor opfattede netop
som de var og ikke anderledes. z
Hun var en frisk, umiddelbar Natur, en
stor Karakter, en talentfuld Kvinde; det, hun
forst og fremmest vilde, det var Sandhed og
Klarhed. Sandhed i sit Liv og sin Digtning,
Klarhed over, om hun formaaede at frem-
bringe noget virkeligt tilfredsstillende.
Men Tvivl og Mistro mod sig selv gna-
vede bestandig paa hendes Livstraad.
Jeg, der i henved fire Aar har staaet i
ner og vuafbrudt Forbindelse med hende og
for en Del veret fortrolig med hendes Ar-
bejde, hendes Planer og Forhaabninger og
hele hendes Tankeliv, kan maaske bedre end
nogen anden her i Danmark forklare og be-
lyse hendes pludselige Död.
Det var Livslede, en ubetvingelig, uimod-
staaelig. Livslede!
For os, der havde staaet hende ner,
kom dette pludselige ikke uventet; vi vidste
alle, at Livsleden til sine Tider kom over
hende som en uhyggelig Mare, der ikke lod
sig afryste, som et klamt, snigende Uhyre,
der sugede sig fast i hendes Tanker og drak
hendes Hjerteblod:
Hur er födt den 6te Marts 1850 i
Skaane, hvor Faderen eiede en storre Gaard.
Som Barn og ganske ung Pige var hun usi-
gelig” lykkelig. Med sin Fader, hvem hun
elskede over Alt, fierdedes” hun i Mark og
Skov, hun red og hun jagede, hun kjorte de
väldigste Heste og for med Vindens Fart hen
over den frosne So. Denne Fader, denne
elskede men svage Fader, saa man idelig og
altid dukke op i hendes Digtninge. Han dode
for hun ret var vaagen, og nu tog Moderen
fat; hun blev stengt inde i de morke Stuer,
holdt til Bog og Naal og den strengeste Pie-
tisme. I den Tid fik hendes ydre sit Preg,
det blev korrekt og stivl og koldt, men i
hendes Indre sydede det som glodende Lava
Nogle Linier af et Brev, skrovet i April 1885,
kan fortelle herom:
»Ja, ni har rätt, om jag en gång lär
mig att värdera en menniska, om milt sinne
en gång smälter, då ger jag så fullt och rikt
som endast sådana inåtvändd och kraftiga
naturer gifva. Men det går åt åratsl för att
vinna mig och för att lära mig tro. Jag är
så varm alt jag måste vara kall. Hvilken
paradoxl- — Det fins ingen menniska till
hvilken jag hyser tillit — icke en! — Och
jag förläres efter begäret alt finna någon till
hvilken jag kunde känna det, Det är hela
hemligheten. Men jag talar inte gerna om
mig sjelf; det är osundt.»
Og i Begyndelsen af Mai samme ÅAar:
»Jag kan sjelf höra huru jag talade: så
färglöst och dämpadt, så själlöst som om jag
vore en automat. Ni kan icke tänka hur
den tanken plågar mig sjelf! Det är alltid
när en eller annan sinnesrörelse håller på att
rycka mig med, men konventionalismen hål-
ler mig i armen. Det är alltid just då jag
håller på att blifva mig sjelf — den lättrör-
liga, varmblodiga varelse jag är — men skygg-
heten och misstron för en annan håller mig
tillbaka. Det der beslöjade kommer i min
röst, derför att jag har ett litet hjertfel, så
att vid hvarje spänning eller sinnesrörelse ger
hjertat sig till att slå med hastiga intermil-
tenta slag; om jag då talade lika högt som
vanligt, så skulle det komma någonting i to-
nen som måste förråda mig. Nåja, hjertfelet
kan jag icke kommendera öfver, men så ta-
lar jag lågt och långsamt, det låter bara som
om jag vore trött; och så har jag icke fallit
ur rollen af träbeläte. um då den andre
med ett enda raskt tag kunde rycka upp mig
ur det der, så skulle jag med ens bli en
menniska. Men så rask är det sällan någon
som är. Och så stannar det hela i kälkbor-
gerlighet.»
Efter Konfirmationen blev hun Guver-
nante, og det var hun mdtil hun i Septem-
her 1871 blev gift med en allerede den Gang
aldrende Mand, Postmester og Bankdirektor
Benedictsen i Hörby, Enkemand med sex
Born. Om det er sit Agteskabs Historie,
hun har fortalt i »Penge», er tvivlsomt, Saa
sagde hun allid, at hendes Livs Historie först
vilde udkomme efter hendes Dod. At omtale
hendes Egteskabs ti förste Aar horer ikke
herhen, men man ler vel antage, at hun i
den lille By og snevre Kreds folte sig tilmode
som en Svane i en Andegaard.
Saa blev hun syg. En Kneeskade feng-
slede hende til Sengen i to Aar, men disse
to lange Aar blev for hende en Udviklingens
og Befrielsens Tid. Hun nod den tvungne
Ro; hun arbejdede och lagde her den egent-
lige Grund til sin fremtidige Forfaltervicksom-
hed; thi en Del Smaating, som hun tidligere
under et andet Pseudonym havde indsendt
og faaet optagel i Bladene, fandt hun selv at
vere uden al Betydning. Hendes Mand el
skede hende hojt, men taalte ikke, at hun
skrev, derfor antog hun Forfatternaynet Ernst
Ahlgren, og ingen anede i lange Tider, at
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
