Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt. 197
TT
YNn jör ljufliga toner svalla:
Välklingande klockor kalla
De troende bort till bön.
En ande det är, som leker
Och sjunger ur klockornas dån
Sin sång för Mejikos azteker,
Som sofva ej långt ifrån;
Som sått dessa grå raviner,
Inhöljda i dimmors talar,
Långt förr än uti ruiner
Den memfiska odlingen var.
Nu ligger ej sten på stenen,
Der prakten ej gräns förnam;
Nu hvitna i blåsten benen
På minnesrik, död savann.
Men. stiger man ned i schakten
Och forskar i seklernas mull,
Än finner man spår af maglen
I konstnärligt formadt guld.
Bort är det från lystna händer
Djupt nere i smutsande grus —
Dock klingande spadslag tänder
I ögon än lystet ljus.
Än ljuda de fikna sånger
Vid stönande slagena fort,
Djupt nere i dessa gångar,
Aztekerna fordom gjort.
Oväsendet stundom blandar
Sig håligt med tassande spring:
Då sägs det, förfädrens andar
I hvalfvena vanka kring.
Men ock att de tyste vaska
Silt guld utur ådrornas ban,
Alt köpa sin multna aska,
Som trampas af indian.
» De legat i tornet på lön;
Der minnena ännu vandra
I tusenårsdrägten för stor
Stoltserar bland slika andra
Som herre förnäm spanjor.
Han yfves på stulna skatter
Och tvetydigt funnen kultur;
Och värnad utaf mulatter
Han fråssar nu i sin tur.
Ack! Gifve förtrycket väckte
En fiende upp i hvar slaf,
Och ändtligt aztekens slägte
Uppstege ur multen graf!
Nej! Mossa gror tätt dem öfver —
De döde ej komma sig mer;
Den ande, dem säkert söfver,
Ett hånskratt på bönen ger.
Så sofven, ättlöse döda!
Långt borta från kylig pol.
Må rent ederl minne. glöda
Som bländskön Mejikos soll
F. G. Hauffner.
SR
”Nio och sju signaturer.”
Ett genmäle.
ö N:o 5 af »Framåt» — för den 1 Mars —
(3 gilver hr Ola Hansson en kritisk stu-
’ die öfver de kalendrar af »nio» och »sju
| |år sdätiden hvilka under 1860-talet utgåfvos
|| af »dåtidens’ unga Sverige». Dessa kalendrar
ha som bekant åtnjulit mycken popularitet,
kanske äfven öfverskaltats, och deras upphofs-
min hafva alla i mer eller mindre grad blifvit
villra eller vetenskapliga ryktbarheter.
Med >»realismen» kom bakslaget; Strind-
berg började, och den kritik hr Hansson nu
senast presterat är ingalunda af välvillig natur.
Han har, som vi skola se, helt säkert rätt i
en mängd anmärkningar; kalendrarne i fråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
