Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt.
230
kvinnans ekonomiska sjelfständighet, samt ge-
nom inskränkande af kvinnans sexuella frihet.
Mannen måste uteslutande för sin egen räk-
ning hafva en eller flera (alt efter hans rike-
dom) hustrur, hvilka han kunde tvinga till
kyskhet före äktenskapet samt trohet i det-
samma.
Privategendomen och det på densamma grun-
dade äktenskapet beteckna barbariets upphö-
rande och civilisationens början.!)
För den, som genom studiet af utdöda kul-
turer , öfvervunna kulturhistoriska utvecklings-
stadier och ännu existerande primitiva sådana,
öfvertygat sig om, att kulturen med universell
nödvändighet inslagit den ofvan antydda ut-
vecklingsgången bland alla jordens folk, skall
det såsom en oundviklig och oumbärlig hypo-
tes faststå, att formen för själfupphållelsedrif-
tens tillfredsställande bestämmer formen för
fortplantningsdriftens = tillfredsställande, eller,
med andra ord, att den socialekonomiska ut-
vecklingsprocessen städse afgör, i hvilka for-
mer könslifvet skall ktäda sig. Däraf följer,
att det är absolut omöjligt på ett rationellt
och fruktbringande sätt diskutera kvinno- och
sedlighetsfrågorna utan att taga hänsyn till
de för tillfället bestämmande sociala förhål-
landena.
Samla vi nu hvad vi veta om svunna kul-
turers och ännu existerande vilda, barbariska
eller halfciviliserade : folks ideer beträffande
kvinnans ställning och sedligheten, skola vi
alltid finna, att dessa ideer noggrannt mot-
svara och säkerligen aldrig gå ut öfver de
äktenskapsformer, under hvilkas herradöme de
beträffande ideerna uppstodo och gälde som
sanna. Väl skola vi däremot ofta finna sed-
lighetsideer, som äro föråldrade d. v. s. mot-
svara äktenskapsformer, hvilka redan upphört
existera.
Vilden frågade icke efter »faderskapet> och
lika litet efter »jungfrulig renhet» eller »äk-
tenskaplig trohet», Han lefde med naturnöd-
vändighet egendomslös och i polygam-polyan-
driskt äktenskap, som stundom kunde vara
en dag, stundom ett par månader eller ett år.
Det var för honom icke längre (som hos dju-
ren är fallet) sedligt att föräldrar gifte sig med
’) Barbariet med sin maternala arfsföljd kallas
stundom materiarkatets tid (hvarunder man dock
ej får tänka sig något med männens, under civi-
lisationen, herravälde jämförligt kvinnovälde —
därifrån skyddade kommunismen) på samma sätt
kunde man kalla civilisationen med sin paternala
arfsföljd patriarkatets tid.
sina barn, men det var för honom sedligt
att broder gifte sig med syster.?) Han ansåg
det icke omoraliskt, att kvinnorna utförde samma
slags arbeten som han, och att de lifnärde sig
själfva. På sin höjd dref honom hans sed-
lighetskänsla till att i någon mån beskydda
kvinnorna, när barnen voro mycket späda, och
yttre faror hotade. Kvinna och man voro i
det närmaste kamrater.
För den i stammar lefvande barbaren blef
syskonäktenskap - osedligt, men han ansåg det
polygam-polyandriska gruppäktenskapet, som
efter godtycke kunde upplösas af hvar särskild
individ, för sedligt.. För barbaren var fort-
farande »faderskapets» helighet något okändt.
Men i olikhet med vilden hade barbaren ar-
betsdelning och egendom (fastän kommunistisk).
I följd häraf blef kvinnans ställning något för-
ändrad, och förvandtsfrågan fick intresse, efter-
som: det fanns egendom att förvärfva. Då
stamförfattningen, som sagdt, icke kände »fader-
skapet», var arf på fädernesidan en orimlig-
het; det kunde blott bli tal om arf på mö-
dernet. Det uppstod, hvad Bachofen kallat
»Mutterrecht», och kvinnans sociala ställning
blef i följd deraf under barbariet den fördel-
aktigaste, den hittills någonsin varit. Under
vildhetstillståndet hade kvinnan varit en kam-
rat och en i följd af moderskapet stundom
fysiskt underlägsen kamrat. Under barbariet
| blef kvinnan på många orter den i viss me-
ning egendomsbesittande klassen samt hade
i följd däraf en stundom ansenlig myndighet
öfver männen. Ehuru kvinnans sociala rät-
tigheter ålade henne vissa sociala förpligtelser,
t. ex. ett strängt fysiskt arbete, hörde ännu
ej kyskhet och trohet till dessa — emedan
ingen social anledning fanns att kräfva dem.
Annu under barbariet voro sålunda man och
kvinna sedligt likstälda samt (tack vare kom-
munismen) äfven ekonomiska jämlikar.
På öfvergången mellan barbari och civili-
sation revolutionerades emellertid sedlighets-
ideerna på ett radikalare sätt än någonsin
förr eller senare varit fallet. Privategendomen
och dess förvärfvande på fädernet var, som
vi sett, och är ännu alltjämt civilisationens
2, Så väl forskningen i den germaniska urtiden
som undersökningar af nu lefvande vilda folks
äktenskapsförhållanden Hafva till fyllest bevisat
detta. . Reminiscenser af syskonäktenskapet fann
man t. ex. ännu i de egyptiska konungafamiljerna.
Det, som en gång varit allmänt bruk, slutade med
att vara aristokratiskt privilegium. En vanlig
evolutionsföreteelse. ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
