Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt.
239
vis med nödvändighet af vår ställning till frå-
gan om bourgeoisie och proletariat, till den
sociala frågan.
Antar man, att det ej finnes någon social
fråga, att bourgeoisiens och proletariatets lifs-
intressen på det stora hela äro identiska, anser
man att vår samhälleliga utveckling tenderar
derhän att göra alla till bourgeois, anser man
alt bourgeois-regimen är vårt sanna evolutions-
ideal —- då kommer man med nödvändighet
därhän alt förklara bourgeoisiens könsmoral för
ideal och att söka föreviga bourgeois-äkten-
skapet (»familj» och prostitution). Är man en
asketisk idealist, såsom Björnstjerne Björnson,
fordrar man, att det sexuella tvång, som hit-
tills allenast gällt för familjekvinnorna, icke
blott skall utsträckas till alla kvinnor, utan
äfven till alla män. För att slippa bourgeois-
äktenskapets »fula sida»: prostitutionen, drif-
ves man till den orimligheten att predika ut-
sträckandel till hela mänskligheten af askesen,
hvilken blott var en socialekonomisk nödvän-
dighet och blott med brutalaste våld kunde
af männen genomdrifvas — ty när våldet
blef inskränkt af kulturframsteget, när mannen
icke längre kunde till fullo behandla kvinnan
som sin egendom, uppdök, som bekant, i den
legitima bourgeois-familjen »älskaren» ; en lika
obligat figur i bourgeois-äktenskapet som mä-
tressen och glädjeflickan.
Anser man däremot, att en fördomsfri och
grundlig forskning: bevisar, att, hvad jag här
kallat civilisations- eller bourgeois-äktenskap
blott är den för civilisationen (det kultursta-
dium, som har privategendomen till sin basis) +)
egendomliga äktenskapsformer — liksom vil-
dens äktenskap var utmärkande för hans eko-
nomi och barbarens för hans kommunism —
är man öfvertygad om, att proletarier-existen-
sen ej kan vara något (genom flit och godt
uppförande öfvervinnbart) förstadium till bour-
geoisvärdigheten, med andra ord, att bourgeois-
existensen är otänkbar utan proletariatet, drar
man vidare den på historiska forskningar grun-
dade analogislutledningen, alt en sådan klass-
antagonism måste sluta med den äldre klas-
’) Med civilisalion har jag i hela denna uppsats
menat det så definierade kullurstadiet. I vår tid
kämpar >»civilisationen» med ett nytt kullurstadium.
»Civilisationens» institutioner och ideer förelrädas
i samtiden af bourgevoisien (däraf identilieringen,
för. vår tid, af civilisation och bourgeois-regime),
det vardande kulturstadiet däremot af det moderna
proletariatet. För mig är sålunda »>»civilisalion>
en fas af kulturen och bourgeois-regimen den nu-
varande fasen af civilisalionen.
sens, bourgeoisiens, undergång som klass, samt
att man i de institutioner och ideer, som ut-
veckla sig i den nya klassen, det moderna
proletariatet, måste se symptomerna af det i
vardande befintliga, framtida kulturstadiet —
då kan man ej tveka acceptera den, i det mo-
derna proletariatets förhållanden antydda lös-
ningen af kvinnofrågan samt göra kvintessen-
sen af den moderna proletariska?) könsmora-
len till tidens sedliga ideal.
Är man af fördomsfrihet eller af grundli-
gare historiskt-socialekonomiskt vetande förhin-
drad tro på bourgeois-regimens evighet eller att
tillbedja bourgeois-familjekvinnans nödtvungna?)
askes — måste man sålunda betrakta bour-
geoismoralen, jämförd med en del af nutidens
samt framtidens sociala kraf, som föråldrad
och fördomsfull. Och den, som genom träget
studium af de omgifvande företeelserna lärt
sig i den jäsande, med feberaktig hast sig ut-
veceklande samtiden igenkänna, hvad som skall
stå kvar efter de föråldrade kulturformernas
slopande, hvad som bebådar framtiden i nu-
tiden — skall sålunda också uti de, här un-
der rubriken proletariermoral skizzerade sed-
lighetsideerna se den moderna sedligheten,
den för moderna nutidsmänniskor sanna köns-
moralen.
Ode till vestanvinden
al Perey Bysshe Shelley.
(Öfvers af Per Hallström.)
O vilda vestan, höstens andedrägt,
Du, för hvars magt de vissna löf i lek
Fly bort likt andar, dem besvärjarn väckt,
Med färg, än hektiskt röd, än gul och blek,
I vilda massor, slagna som af pest.
O du, som lyfter på dess vinge vek
2) Jag skall på annan ort söka förtydliga, hvad
jag anser vara skilnaden mellan proletarisk och
proletarisk, skilnaden mellan de proletariska för-
hållanden, som antyda framtidens institutioner och
de proletariska förhållanden, som i vår tid göra
proletariatets ställning olidlig och som sålunda
blott karaktärisera bourgeois-regimen.
3) »Nöden» hette, som bekant, fordom: den man-
liga knytnäfven — nu, däremot, heter den före-
trädesvis: konventionnalism.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
