Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rom - Juvenalis’ tredje satir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
Ber han dig sofva i lugn, fast i hvar stund raset
dig hotar.
Nej, man skall bo, der vådeld ej eller nattliga faror
Hota. — På vatten det skriks, och re’n sitt eländiga
bohag
Forslar Ucalegon bort, re’n tredje våningen brinner;
Du om ingenting vet, Ty springer man nederst i
trappan,
Brinner den öfversta r’en, som af tegelpannorna ensamt
Skyddas för regn, der de kärliga dufvorna reda sitt
näste.
Codrus egde en säng, för kort för hans Procula, urnor,
Sex till tal, som prydde hans bord, dessutom en liten
Bägare jemte en bild af Chiron under dess skifva;
Dertill gömdes uti en kista hans grekiska skrifter,
Och barbariska möss på gudomliga sångerna gnagde.
Codrus ej egde en smul, — hvem nekar väl det? —
och den stackarn
Miste dock allt, fastän intet det var. Men rågen
likväl på
Allt hans elände, det är, att ingen med mat eller
bostad
Gitter att hjelpa den arme, som går utblottad och
tigger.
Om Arturici präktiga hus har brunnit, hans mor och
Slägtingar klä sig i svart, och då uppskjuts tinget
af prætorn.
Då begråta vi stadens förlust, då förbanna vi elden.
Medan det brinner, möta vi en, som marmor vill
skänka.
Pengar man skjuter ihop. En afstår bilder i marmor,
En någon utmärkt målning utaf Polyklet och Ephranor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>