Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nord-Amerika - Bret Harte - 10. Lukas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
Nå, efter jag talar om flickor,
Så — mins ni en stuga, som låg
En mil och en half bakom Whitens hus,
Just ofvanför Mattinglys såg?
Ni mins? — Jo, se det var en flicka!
Låt bli nu att grina i mjugg,
För hon kollrade bort våra pojkar helt visst,
Men se, mig knep hon aldrig ett dugg.
Ja, hon var, hvad jag kallar en flicka, —
Som en vaktel så däjlig ocli fet,
Med tänder så hvita precis som en hunds,
— Hon en spik midt i tu med dem bet, —
Och med ögon så qvicka som ekorrn,
Hon lekte med alla »tittut».
Jo just! För det liknar allt qvinfolk på jord
Att locka med öga och snut.
Men hör nu, hvad talte vi nyss om?
Ack, om lagman och dottern — jo den,
Hon läste romaner om da’n, och jag tror,
Att hon läste på sängen igen.
Och ibland lion läste på svalen
Högt för lagman, som hörde derpå,
Och det var om, hur »grefve Augustus» sad’ si,
Och hur se’n »fröken Blanka» sad’ så.
Men det värsta af allt, hvad jag hörde,
Var en lögnhistoria, hon gaf,
Om »Läderstrumpan», en jägareslok,
Stoppfull af den grönaste säf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
