Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nord-Amerika - Bret Harte - 10. Lukas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
När hon bad mig höra, jag svarte:
»Kära miss, nej, ve mig jag kan!
När jag vill, kan jag sno mina lögner sjelf,
Och den fyrn och jag gå ej i spann».
Och hur det var, tyckte hon alltid,
Att jag var så faseligt lik
De karlar, hon läst i romanerna om,
Och såg ut precis som en slik.
Ocli det vardt ingen ände på namnen,
Som hon gaf mig i sommarens dar:
»Rob Roy», »Läderstrumpan» och »Robin Hood», —
Kan ej tro, hvilken toka hon var!
Och likvisst, om hon ej blifvit bortskämd,
Var hon hygglig nog på sitt sätt;
Hon pladdrade franska med pappa sin fort,
Och de sad’, att hon spelte så nätt.
Och den der skjutväskan hon sytt mig,
Men — nyttja den kan icke fan,
Och tofflor der stå de — som vagga bort bli
Mycket förr åt nå’n ung indian.
Men hon ramlade på med romaner
Och glömde båd’ himmel och jord;
Så blef hon liksom för allt samtal skygg,
Och till slut sad’ hon aldrig ett ord.
Men lion hängde med näsan i boken,
När helst jag förbi henne gick,
Och det var icke förr, än hon for, hon mig gaf
Så mycket som bara en blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
