Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o
PÅ JERNVÄGEN.
Man blir i början kanhända en liten smula naivt förvånad,
när man har lemnat ångbåten och sätter sin fot på Amerikas’
jord och finner, att derborta, på andra sidan af jordklotet, i
denna förunderliga verld, hafva till en början himmel och jord
och haf och menniskor och hästar och vagnar och hus ungefär
samma utseende, som i den gamla. Den egendomliga,
öfverväldigande känsla af, att man står framför något nytt, obekant,
som ofta på resor utöfvar så stor förtrollning på sinnet, gör sig
i första ögonblicket alls icke gällande här genom någonting. Man
är i en hamn, hvilken lika väl kunde ligga i England eller Irland
som i Amerika. Ser man litet på gatorna i hamnstaden, skall
man måhända finna, att husen, med sina persienne-täckta fönster
och platta tak, dock vid närmare påseende se något annorlunda
ut, än man eljest är van att se; att gatuläggningen är något
annorlunda eller rättare, att dels ingen gatuläggning finnes, dels
något liknande det, man kallade gatuläggning i småstäderna hos
oss i fordna dagar, dels slutligen ett prof på den utmärkta
träbeläggningen, att man ser en mängd trähus i en större stad,
men ingen polisbetjening och andra liknande afvikelser från det
gamla och vanliga. Men allt detta är dock småsaker, och man
tycker, att det borde se mera främmande ut i Amerika.
När man emellertid, för att begifva sig vidare, närmar sig
till bangården, blir det strax tydligare för en, att man har
kommit in i andra förhållanden. Det ser så underligt ut, att
intet skiljemärke finnes mellan stad och bangård och jernväg —
och man upptäcker med förundran att dessa saker gå alldeles
in i hvarandra, att ett jern vägståg har samma berättigande på
gatorna som en droska och far fram hufvudsakligen under
iakttagande af samma försigtighetsregler som denna, d. v. s. man
hänskjuter till menniskorna sjelfva, om de vilja blifva öfverkörda
eller gå fria. Bredvid ett lokomotiv, förbi och emellan ett par
tåg, hvilka dock framgå med afpassad långsamhet, ankommer
man till bangården. Sjelfva denna byggnad såväl som dess
omgifningar hafva något egendomligt uti sig. Man får nästan
icke se en vacker bangård, eller ens någon med ett hyggligt
utseende, i Amerika. Till och med de rikaste banor kosta icke
på sig något i detta hänseende, och i större städer är
bangårdsbyggnaden ofta endast en samling af fula skjul och längor.
Det är en liflig syn, som här visar sig; men här är ingen
trängsel, och det är det så godt som aldrig på en amerikansk
bangård, huru trafikerad banan än må vara. Man behöfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
