- Project Runeberg -  Från Amerika /
3

(1874) Author: Vilhelm Topsøe Translator: Olof Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UTJE MAN RESER I AMERIKA.

3

nämligen icke köpa sin biljett på bangården, det är blott ett
litet fåtal, som gör det. Öfverallt i städerna, ofta i grannskapet
af hotellerna, finnas agenturer för jern vägsbolagen, och man
kan till och med lösa sin egen biljett hos konduktören,
åtminstone om man vill underkasta sig risken att betala litet mera
för den. Dernäst bortfaller också en annan grund till trängsel
vid de amerikanska jernvägarna — omsvepen med
bagage-expedieringen. Denna försiggår här på ett så beqvämt och praktiskt
sätt, att man ej nog kan önska, att det blefve efterföljdt i Europa.
För det första betalar man intet för sitt bagage*). För det
andra försiggår expedieringen af detsamma till bestämmelseorten
på följande enkla sätt. När man kommer åkande till bangården,
tager kusken kappsäcken på nacken och bär in den, säger till
hvart man skall resa och får sig lemnadt ett messingsnummer,
medan ett motsvarande nummer i en läderrem hänges på
kappsäckens handtag. Vid ankomsten till bestämmelseorten får
kusken ut kappsäcken med lika liten ceremoni, endast mot
aflemnande af numret. Man tror i början icke riktigt sina ögon,
då man ser att allt går så utomordentligt enkelt till. Den enda
olägenheten vid denna expediering är, att man i början gripes
af en • ängslande känsla utaf, att man står i ett något osäkert
förhållande till sin kappsäck, sedan man så beqvämt blifvit utaf
med den. Man är ju så van vid att se det besvär, som på
en europeisk bangård* åtföljer en stor kappsäck, underhandlingar
med bärare och banbetjening, längtansfull väntan vid disken,
noggrann vägning och beräkning af priserna, ut- och återlemnande
af biljetten, mottagande af långa pappersremsor med hoptals
stämplar och märken och fördelning àf pekuniär godtgörelse till
alla de personer, som, med en messingsskylt på mössan, rört
vid ens kappsäck eller en längre tid sett stinnt på densamma.

När man har aflemnat sin kappsäck, gör man bäst uti
att strax skaffa sig en plats på tåget; här finnes intet
instängande i väntsal eller afspärrande af perrongen för icke resande
och omtänksam omsorg om de resande, allt går uti hvartannat,
hufvudsaken är blott, att man köper och betalar sin biljett; på
hvad sätt man vill begagna den blifver ens egen sak. Är
af-gångstiden inne, går tåget; men likaledes utan all ceremoni,
ingen hvissling eller något ringande första, andra, tredje gången;

*) Det heter väl på dc; flesta jernvägar, att man har enda9t 100 skålpund fritt,
men så framt ens bagage ej gör ett alltför öfverväldigande intryck, fästes intet
afseende |iå denna gräns.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:54:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framerika/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free