Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
WENDEL PHILLIPS.
Det är samma energiska hänsynslöshet, som en gång lät
honom i ett tal säga: "Jag tänker som Patrick Henry, som
John Quincy Adams och som general Cass, att vi hafva all
möjlig konstitutionel rätt på vår sida, men äfven om vi icke
hade det, så skulle det ej genera mig det allra ringaste."
Det var en man med en sådan uppfattning af slaffrågan,
ined sådana egenskaper att genomdrifva en sak, som aflade detta
löfte: "Every man I meet, I will set thinking ön the subject
of slaverv."
Det dröjde icke länge, förrän han kom i tillfälle att börja
uppfylla sitt löfte.
År 1837 blef utgifvaren af en tidning i Illinois, Reverend
E. P. Levejoy, som hade talat för slafveriets afskaffande,
angripen af pöbeln och skjuten, under det han försvarade sitt
tryckeri. Några inflytelserika män i Boston sammankallade ett möte
för att uttala ett ogillande af hvad som skett, och efter flera
svårigheter — ty det glömmes lätt att Boston, den mest
intelligenta stad i hela unionen, ännu 1852 skickade flyktande
slafvar tillbaka i slafveri, och att köpmännen der ännu 1860
sprängde ett anti-slafverimöte — kom mötet till stånd; några
bland talarna angrepo i starka uttryck det mord, som var
begånget, men generalfiskalen James T. Austin svarade dem
i lika starka uttryck och liknade de män, som sköto
Lo-vejoy, vid dein, som kastade tekistorna öfverbord i Bostons
hamn 1773. Nästan hela åhörareskaran var emot
abolitioni-sterna, och en dånande bifallsstorm följde på fiskalens tal.
Phillips, som var ditkommen för att som åhörare öfvervara
förhandlingarna, reste sig och sökte att bana sig väg till tribunen
och begärde ordet. Men man ville icke höra mera, och man
brydde sig alls icke om att lyssna till en obekant ung man. Han
väntade emellertid lugnt, tills oväsendet och entusiasmen hade
lagt sig, och en gammal bekant köpman fick slutligen mängden
att lyssna, då han nämnde att det var en Phillips, som ville tala.
Namnet var så gammalt och äradt i Boston, att det gjorde
anspråk på uppmärksamhet.
Han började sitt improviserade tal; ban begynte med att
i de starkaste uttryck angripa generalfiskalen och de åhörare,
som tilljublat denne sitt bifall. "Då jag hörde denne man,"
sade han, "uttala principer, som ställa mördarna från Alton vid
sidan af Otis och Hancock och Adams, så trodde jag att dessa
målade läppar" — här pekade han på de porträtter från oaf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
