Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PHILLIPS FÖKSTA UPPTEADANDE.
101
hängighetsstriden, som hängde i salen — "skulle ropa högt för
att tadla denna trolösa amerikanare, denna förtalare af de döde."
Församlingen upphöjde ett skri af raseri, men han fortsatte:
"För de känslor, ät hvilka han gaf uttryck på ett ställe, der
jorden är fuktad af fäderneslandsförsvararnas blod och helgad
af puritanernas böner, hade han förtjent, att jorden remnat och
uppslukat honom."
Kämpande sig fram genom äskande salfvor af yttringar af
misshag, men snart äfven af bifallsstormar, slutade han sitt
första tal. Han hade vågat sitt lif för att säga hvad ban ville
säga, han hade sagt det, och han satte sig ned under en storm
af bifall. Hans tal var icke fulländadt, han har sedan dess
hållit dem enklare och ädlare, men det var dock ett stort tal,
och han var en obekant man, då han tog till orda, men han
satte sig ned som Amerikas första talare.
Från 1837 till 1861 var hans lif en ständig strid mot
slafveriet. Han koin i den bestämdaste opposition mot sin
födelsestad Bostons handelsintressen, hans bitande kritik af dem gjorde
honom i många år nästan landsflyktig i sitt eget hem. Ingen
man i Amerika blef mera hånad och hatad än han. Han angrep
och utmanade handelsståndet, juristerna, politici, presterskapet.
Han uppoffrade, för att "få hvar man, han mötte, att tänka på
slafveriet", lugn, lyckligt familjelif, vänskap, och många gånger vågade
han sitt lif, en oförfärad talare bland de rasande pöbelskarorna.
Hans förtröstan till sin segerrika sak svek honom aldrig,
äfven under de för abolitionisterna mörkaste dagarnä; han kunde
måhända misströsta om, att ban sjelf skulle konmia att upplefva
segrens dag, men äfven detta var sällsynt. Och dock såg det
under dessa tider så litet förhoppningsfullt ut för honom och
hans liktänkande, att man redan nu endast med förundran
påminner sig, att blott ett tiotal år före krigets utbrott vågade
nästan ingen abolitionist hoppas, att han skulle få se sitt mål
uppnådt inom en öfverskådlig tid och utan en eller annan
utifrån tillstötande kris.
Under en lång tid var det Phillips’ mening, att man skulle
låta Södern med slafveriet utträda ur unionen och gå sin egen
väg. När Norden stod vid sidan af Södern såsom en fri och
frisk stat, som icke ville veta af något slafveri, skulle detta
efter hans mening vara detsamma som att slafveriet fick
nådestöten, först skulle de närmast unionen liggande och så de
aflägsnare sydstaterna nödgas att öfvergifva slafveriet, och sedan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
