Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
WENDEL PHILLIPS.
Ett annat exempel. En strike, som grufarbetarna i
Pen-sylvanien en lång tid hade hållit i gång, omtalades.
Grufarbe-tarnas hårdnackenhet angreps häftigt. Phillips yttrade sig
ungefärligen sålunda: "Jag var förr en gång i Pensylvanien och
skulle resa från ett ställe vid grufvorna klockan half sex på
morgonen. En half timme förut stod jag utanför stationen och
väntade, och jag fick då se en syn, som jag ej har sett under
de tjugufyra åren, sedan jag lemnade England. Der kom
ett litet tåg af pojkar, en liten armé, först en liten fyr på
omkring tio år med en lykta på sin mössa och så kommo två
andra och så tre andra och så fyra andra o. s. v. Många
kommo. De hade alla lyktor på mössorna. Jag frågade, hvad
det skulle betyda, och folket förklarade, att de skulle ned
i grufvorna och arbeta hela dagen och hafva lyktorna på för
att kunna ses der nere i mörkret af hvarandra och af vagnarna
och af arbetarna. Det regnade, och det var en kall morgon,
pojkarna sågo ej glada ut, som pojkar eljest göra, och de voro
bleka och sjukliga att betrakta. Mina damer och herrar, det
är dessa pojkar, som jag då såg gå till grufvorna, som nu göra
strike. Nu äro de män, men de komma ihåg då de voro pojkar,
och nu hafva de sjelfva små bleka pojkar, som de måste sända
ned i grufvorna, och så göra de strike och säga: aktieegarna få
för många procent och vi få för litet."
Wendel Phillips talar om politik så klart och enkelt, att
ett barn, en ung flicka, som icke vet hvad statens senatorer och
kongressmedlemmar heta, kan höra honom med glädje, men han
kan äfven genom samma tal fängsla en åhörarekrets af män
och få dem att applådera som galningar och röras till tårar
genom en vink af sin hand, ett tonfall i rösten.
Han talar så vekt och så varmt och så skärande bittert.
Ingen hudflänger en motståndare såsom han, de genomborrande
orden flyga från den hånfullt böjda läppen som en skara af pilar,
de der genomtränga det hårdaste pansar.
Han improviserar alltid, tankarna tyckas uttalas på samma
gång de födas, han talar enkelt och jemnt, men då John Bright
hade hört honom, sade han: "Det är den största talare, som
talar det engelska språket."
Ingen floskel, ingen utsliten eller vissnad retorisk blomma
kommer öfver hans läppar, men likasom han kan lyfta sig till
en profetisk blick på tiden, så kan han ock höja sig till en
profets imponerande välde, förkunnande den saks seger, på hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
