Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLODBÅT PA POTOMAC.
185
i så stort omfång, som någon kan begära. Men i de östliga
staterna är det annorlunda. Der äro ångfartygen i allmänhet både
stora och goda. Dessa flodångare, stora flytande hus, äro ett
mycket behagligt befordringsmedel.
Den praktfulla salongen, rikt utstyrd med mattor, soffor,
ländstolar och biblar, upptager nästan hela däcket; den är
rymligare, luftigare och större än salarna i ett hotell. Från fönstren
eller från altanen utanför, der tobaksrökarna hafva sin plats, har
man den vackraste utsigt öfver stränderna. Inunder befinner
sig allmänneligen matsalen. Här dukas till de olika måltiderna
ett bord med vanligt amerikanskt öfverflöd, och när man har
sutit några timmar på altanen utanför salongen eller i sjelfva
salongen och sett på landskapet och de mötande fartygen och
hört på de många ordvexlingarna med fiskarbåtarna, hvilka synas
anse ångbåten göra intrång, hvilken kurs den än må styra, och
sett på alla sina medresande o. s. v., blir man snart öfverens om,
att den stora matklockan ljuder med en välkommen klang, ty
"sjön suger" lika’väl på floder som på oceauen.
Efter slutad måltid går man tillbaka upp på däcket och
betraktar åter den ilande floden, som mer och mer liknar ett haf
eller åtminstone en insjö, och hvars stränder vika så långt
tillbaka, att de endast kunna otydligt ses. Men de synas ständigt
allt mera ödsliga, och när man närmar sig land, är det vid
underbart tysta små fläckar, omgifna af en så idyllisk enslighet, att
man icke kan föreställa sig att det utur det enstaka lilla
blockhuset eller ifrån den ensliga skogsvägen kan komma
brådskande resande med koffertar och hattfodral — och det gör
det just ej heller. Ångbåten ilar dit, tittar in i skogen och
far sedan sin väg igen.
Vid Acqvia Creek är färden slut. Jernvägsvagnar na stanna
på en damm af pålverk, som går långt ut i floden, och hvilken
likasom allt, som rör jernvägsväsendet i sydstaterna, ser förfallen
och dåligt underhållen ut, och det tyckes som om tåget, som
skall föra oss till Virginias hufvudstad, väl kunde ramla ned
tvärt igenom bjelklaget hvilket ögonblick som helst.
Jernvägsturen till Richmond går nästan oupphörligt genom
skogar, banan är så smal och ofta så djupt inskuren i en
hål-väg, att det förekommer, som om träden möttes öfver ens
hufvud, och det ljusgröna återskenet färgar allt inne i vagnen.
Milslånga sträckor kan man inbilla sig, att man här i Virginia,
ungefär på det nordliga Afrikas breddgrad, reser igenom en ung,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
