- Project Runeberg -  Från Amerika /
191

(1874) Author: Vilhelm Topsøe Translator: Olof Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

"get-ön."

191

som helst annat hotell, men der finnes intet tecken till spår af
vattenfallets grannskap, intet örat bedöfvande buller, ingen
jordbäfning under ens fötter, ingen den minsta motivering för namnet
"Cataract-House".

Men just som man något öfverraskad vandrar igenom
hotellets långa gångar, endast sysselsatt med att gifva sitt
erkännande åt de utomordentligt eleganta golfmattor, med hvilka de
äro prydda, ser man på en gång bredvid anvisningen "To the
dining room" en annan anvisning, hvars hand pekar i motsatt
riktning "To the parlour overlooking the rapids". — "The rapids"
(hvirflarna) är namnet på den sista delen af floden, innan den
bildar fallet; här måste man då få se ett spår af fallet, och
det får man också.

Man inträder i en stor, praktfull sal, hvars make knappast
finnes, icke för dess visserligen furstliga prakt, utan för den
utsigt, man från tre olika sidor har från dess fönster. Salen,
som hvilar på en flera våningar hög underbyggnad af granit,
bildar liksom en kolossal altan, hvars fönster eller, rättare, dubbla
glasdörrar öppna sig utåt mot en brusande, skummande, kokande
flod, en oafbruten kedja af vattenhvirflar och små fall, som tumla
åstad i rykande fart mellan skogbevuxna små öar hän till det
ställe, der endast en lätt, hvitaktig dimma begränsar utsigten
— ett af sjelfva fallen.

Nu ser man att inan är i Niågaras grannskap och dröjer
ej med att göra dess bekantskap. Man närmar sig fallen från
en kedja af små öar, belägna tätt ofvanför dem i flodens
forssande ström och förenade med hvarandra genom små broar,
hvilka man knappast kan fatta huru de kunna hålla sig qvar i
dessa brusande strömmar. Öarna äro utomordentligt vackra.
Den största utaf dem, "Goat Island" (Get-ön), är närapå en liten
park, de andra äro små prof på urskogens natur, och med sina
tätt hoptofvade buskar och de gamla kullstörtade stammarna,
som hänga ut öfver floden och sköljas af dess vatten, tills de
en dag dragas med ned i djupet, stå dessa egendomliga små
skogslandskap i god samklang med det majestätiska
vattenlandskap, som öppnar sig åt alla sidor.

Sjelfva fallen måste man se på helt nära håll för att få
ett riktigt intryck af deras storhet. Ser man dem på något
afstånd, t. ex. från Kanada-sidan eller från den nya hängbron,
har man dock en långt friare utsigt öfver det hela. I
präktiga, skogbevuxna omgifningar ser man till höger det stora,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:54:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framerika/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free