Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
NIAGARA.
dessa bilda här riktiga cirklar om ens fot — man är på det
enda ställe på jorden, der en sådan syn kan ses.
Att hafva varit vid Niagara utan att hafva gått ned i
"Vindarnas håla" är detsamma som att alls icke hafva sett
detta väldiga naturskådespel. Man kan företaga en annan
nedstigning på Kanadasidan, der man äfven kommer in
bakom fallet, nämligen en del af "Hästskofallet", men fastän det
är en imponerande syn att se den hvita vattenmassan falla ut
framför den svarta bågiga klippväggen, kan det dock icke
jemföras med "Vindarnas håla" på något sätt. Man bör för ett
besök i denna kanhända just önska sig litet hårdt väder, om
det blott icke gör inträngandet i hålan omöjligt. Ingen Dantes
fantasi kan föreställa sig och ingen Doré teckna en scen som
den, hvaraf man då får njuta.
Så visst som detta är glanspunkten i ett besök vid Niågara,
så visst är det, att det eljest är svårt att säga, hvar, när och
huru fallen bäst kunna ses. Jag har sett dem vid dagens fulla
ljus, och jag har gått ut till dem på natten i månljus; jag har
sett solen gå upp och ned öfver dem, synen var alltid lika skön
och majestätisk. Men den tid, då fallen bäst motsvara namnet
"vattnens ande", är måhända om aftonen, sedan solen gått ned.
Vattenskyarna, som uppstiga från fallen, och som i solnedgången
skimra i gyllene färgskiftning och höja sig som lätta, blekröda
dimmor öfver det djupa gröna vattnet i "Hästskofallet" eller "det
amerikanska fallets" hvita skumvägg, hafva nu förändrats till hvita
dimmor, och under det skogarna mörkna och söderns natt hastigt
faller på och borttager färgerna från naturen, sväfva dimmorna
hvarandra till möte från Amerikas och Kanadas kuster, och man
förstår, hvarför de enstaka kringströfvande indianer, som ännu
Stundom komma hit, ständigt bibehålla tron på de stora andar,
som bo i fallen, och hembära dem sina offer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
