Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264 MAMMUTH-GBOTTAN.
och, så vidt man kunde skönja, en half aln bred. Här i detta
galleri började vi på allvar våra efterforskningar; det visade sig
snart, att ärlighet eller åtminstone en mindre grad af oärlighet
varar längst, ty försökte man att lösrifva en af de tusende
blommorna från väggen, misslyckades det nästan alltid, och man
hade endast den tillfredsställelsen att hafva förstört årtusendens
arbete med sin pennknif. Höll man sig till golfvet, fann man
deremot med lätthet utomordentligt vackra stycken bland de
nedfallna. Men det gick med denna trollgrottas skatter såsom
alltid i sagorna — man öfverväldigas af rikedomen och samlar sina
fickor fulla, blott för att tömma dem och kunna fylla dem med
andra exemplar, och på samma gång plågas man af en obehaglig
afundsjuka och är alltid böjd för att finna andras stycken vara
de enda, värda att åtrå; dock voro vi alla eniga derom, att
bestickningen med de tjugufem cents var väl använd.
Droppstensgallerierna bära det gemensamma namnet "Elindo
avenue", men några afdelningar hafva egna namn, såsom
"Snörummet" "Clevelands kabinett" och "Blomsterträdgården". Det
är i denna sistnämnda, som den rikaste mångfald af vackra
bildningar äro spridda på väggar och tak. De gnistra och
tindra vid våra osande lampors sken; hvilken syn skulle det icke
vara, om en rik belysning kunde bryta sina strålar mot dessa
hvita skönheter.
Vid slutet af droppstensgrottan komma vi till "Kocky
Mountains", en bland de intressantaste, men helt visst äfven
besvärligaste och farligaste delar af turen. Det är stora högar
af block och mindre stenar, som verkligen bilda en liten
bergskedja inuti grottan, ty de äro omkring hundra fot höga; öfver
dessa skall man nu krafla sig vidare fram vid det svaga
ljusskenet, akta sig för att halka ned eller trampa på osäkra stenar,
som kunde skicka en långt ned i okända hålor och afgrunder,
hvilka sträcka sig utmed "Klippbergens" fot. Nerevid foten börjar
en dal, liknande en klyfta, som aldrig någon beträdt, men som
blifvit döpt till namnet "Det afskyvärda hålet".
Snafvande, halkande, pustande, klättrar sällskapet öfver
dessa berg. På andra sidan om dem delar grottan sig i två
grenar. Den grenen, som går åt höger, slutar i en
sandstens-sal, hvars hvalf antages ligga nära jordens yta. I denna del
af grottan skall det ej heller vara så sällsynt att träffa på
ödlor och råttor. En gren går åt venster och för till en stor
sal, der golfvet på ena sidan öppnar sig i en otillgänglig afgrund;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
