- Project Runeberg -  Från Amerika /
239

(1874) Author: Vilhelm Topsøe Translator: Olof Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GROTTANS SLUT.

239

går man rakt fram, kommer man en fjerdingsväg från "Det
afskyvärda hålet" till en vacker grotta, hvars tak och väggar
äro prydda med kristaller och halft genomskinliga stalaktiter,
väldiga droppstensklasar hänga här öfver en af de mörka
af-grunderna, som går 170 fot ned.

Här finnes en håla, som fått det underliga namnet "the
Maelstrom" och som hör till en af grottans mest trollska gåtor.
När man lyser med lamporna ned i det kolsvarta djupet, lärer
man kunna upptäcka ingångarna till åtskilliga gallerier nere i
djupet. Hvarje försök att undersöka Malströmmen har hittills
varit förgäfves. Det dristigaste gjordes af en ung man, som
sommaren 1859 lät hissa sig ned i en korg, som hängde i ett
trissverk, hvilket var mycket ofullkomligt — en hel expedition
skulle ju också vara af nöden för att få en ordentlig apparat
till detta aflägsna ställe — han kom ned, ständigt under den
största fara, att apparaten skulle gå sönder eller korgen stöta
emot någon obemärkt klippkant, eller tåget bli afskuret; han
uppnådde också några ställen, som aldrig något lefvande väsen
förut beträdt; han skall icke blott hafva, då han beträdde ett
af de gallerier, som utmynna i hålan, hafva funnit början till
en storartad pelargång, som sträckte sig i outransakliga
riktningar, utan han skall äfven hafva sett ett verkligt vattenfall.
Hålans botten nådde han dock icke; djupare inunder var
beständigt samma gåtfulla mörker. Han inristade sitt namn,
William Courtland Prentice, på en af pelarna. Hans bedrift
blef föremål för flera dikter; några år derefter stupade han i
det stora inbördeskriget, stridande på sydstaternas sida.

Här slutar på detta håll grottan, d. v. s. börjar den att
blifva otillgänglig. Vi anträda derför återfärden.

Hit beräknas vägen utgöra 9 mil; man tillryggalägga*
således inalles 18 mil under den stora turen. Visserligen är
man trött, när man har slutat; men luften i grottan är så
förunderligt lätt och frisk, att man långt ifrån är så utmattad,
som man skulle hafva varit på en jemförelsevis lika lång tur i
den öfre verlden.

Det är af en alldeles förundransvärd effekt, att efter nästan
en hel dags förlopp åter få se dagsljuset vid ingången till grottan.
Förunderligt nog, förekom det oss efter båda turerna, som om
det varit starkt månsken, då vi först sågo ut mot ljuset, och
de fuktiga stenarna, på hvilka det lilla vattenfallet vid
ingången plaskade ned, togo sig för våra förvillade ögon ut all-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:54:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framerika/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free