Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSISSIPPI OCH BURLINGTON.
261
På morgonen, då vi åter kommo ut ur de trefliga
alko-verna, hade landskapet ett något mera omvexlande utseende
än den föregående aftonen. Nu funnos höjder och backar, nu
sågos skogspartier, vi närmade oss Mississippi. Vi voro något
nyfikna att se denna verldsberömda flod, och då tåget började
att gå in på en knakande bro, som förde öfver de skummande
vågorna, gingo åtskilliga ut på platformen; der låg floden nu
nästan under våra fötter, ett bredt sund, med detta samma
slags dyvatten, som synes vara karakteristiskt för alla floder i
nya och gamla verlden, med undantag af de lyckliga strömmar,
som födas på Alpernas toppar. Bred och grågul, framflyter den
mellan täta skogar, hundradetals mil visande samma tafla, som
vi se på tio mil: täta mörka skogar på sumpiga stränder vid
grått, långsamt flytande vatten, och grått vatten flytande förbi
mörka skogar, och här och der en mörk, lågländt ö
alldeles öfvervuxen med skog och busksnår, hvilka uppfånga de
döda träd, som långsamt drifva ned med strömmen; sorgliga
skogar, sorgligt vatten, sorgliga öar — det är ett landskap
vid Mississippi.
Ett litet lifligt undantag gör Burlington, som på de bankar,
der skogen blifvit tillbakaträngd. ligger ljust och vänligt i
morgonsolens sken.
Burlington hade blott en sorglig egenskap, der måste vi
taga afsked af våra Pullmans-vagnar för att öfvergå till de
vanliga vagnarna; andra funnos icke i det tåg, som gick vidare
till Omaha. Man värderar först riktigt all den herrlighet man
åtnjutit, när man förlorar den. Midt under turen är detta i
synnerhet en sorglig öfvergång; de jernvägsvagnar, som man vid
sin ankomst till Amerika fann vara så förträffliga, synas nu helt
obeqväma, och man är så lagom glad vid utsigten att få
tillbringa en hel dag i dem, ännu kanske desto mera som man nu är
vester om all punktlighet och regulier fart. Tågen kunna ofta
anlända med storartad regelmässighet, så att t. ex. ett direkt tåg
från San Francisco ej ankommer en half timme för sent till
Omaha, men man kan också under loppet af en dag förlora ett
par timmar; det finnes ingen regel härför. Det bär åter
utaf mot vester.
Man reser åter öfver prärierna. Dessa prärier äro
emellertid hvarandra temligen olika, än helt och hållet flacka, än
vågformiga, än skogbevuxna, än beklädda med gräs. Man
öfverraskas mycket af att se, huru uppodladt det hela nu dock är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
