Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INVANDRINGENS GÄNG.
281
Nu är jernvägen färdig mellan de två hafven, och på färre
dagar, än det förr behöfdes veckor, kryssa nu invandrartågen
öfver de omätliga sträckorna, och den utvecklingsperiod, som
banan inviger, kommer att försiggå med ännu större hastighet.
Pacific- eller Stillahafs-banan har visserligen en historia,
men den är icke mycket lång. Dess första period är höljd i
mörker, och det är mycket svårt att af de få, sparsamma och
spridda upplysningar, som kunna öfverkommas, göra sig en
någorlunda klar bild af hela företagets uppkomsthistoria. Många äro
de, som göra anspråk på äran att först hafva satt denna
tanke i rörelse och arbetat för den. Enligt W. F. Råe är det
emellertid otvifvelaktigt, att en man vid namn John Plumbe,
walesare till födseln, men naturaliserad som amerikansk
medborgare, år 1836 började en kraftig agitation för att få en
jernväg anlagd öfver fastlandet. Tills efter guld upptäckterna bodde
han i Kalifornien och begagnade äfven då dessa såsom stöd
för sin älsklingsplan.
Ju mera invandrarströmmen tog sin riktning emot vester,
hvarigenom stater och territorier af den största betydelse
uppstodo vid foten af Rocky Mountains, desto tydligare blef det,
att byggandet af en jernväg skulle vara ett företag af största
vigt, och många män med inflytande och framstående ställning
hade, utan tvifvel oberoende af hvarandra, på olika tider uttalat
sig i denna riktning.
Ar 1853 voterades en summa för undersökning af hvilken
linie skulle anses vara den gynnsammaste för en eventuel jernväg,
och åtskilliga stridiga åsigter gjorde sig snart gällande. Två
vägar blefvo angifna såsom de, mellan hvilka man borde välja,
en nordlig och en sydlig, och en rapport på tretton stora band
gaf en detaljerad framställning af dessa två liniers företräden
och brister.
Det hade måhända dragit ut i åratal, innan man på
grundvalen af de i de tretton banden innehållna argumenten hade fattat
sitt beslut. Då utbröt kriget, och hela frågan kom att på en
gång stå i ett annat ljus.
Man hade redan förut en stark känsla utaf, att Östern
och Vestern voro löst förenade med hvarandra i materielt
hänseende ; en mycket gles kedja af små fästen och militära poster,
hvilka ej en gång voro tillräckliga att beskydda emot indianernas
öfverfall, var allt. Då nu söndringen emellan Norden och Södern
började, insåg man att unionen i verkligheten hotades med att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
