- Project Runeberg -  Från Amerika /
294

(1874) Author: Vilhelm Topsøe Translator: Olof Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

294

FftÅN OMAHA TILL OGDEN.

När man lemnat Grand Island, får man en uppmaning att
hålla skarp utkik efter bufflar, visserligen icke med utsigt till
något gynnsamt resultat. På en sträcka af ett par hundra mil
äro vi visserligen på de trakter, som fordom hörde till
bulliarnas mest omtyckta betesmarker. Nu är det endast under vissa
tider på året, som man ännu har någon förhoppning att få se dem.
På våren begifva de sig nämligen från Arkansas, der de
öfvervintrat, till de nordliga prärierna och återvända på hösten. Ännu
för tio år sedan såg man här dessa djur i tusental. Hjordarna
voro så stora, att invandrarnas karavaner ofta nödsakades att
stanna, när bufflarna gingo öfver vägen, och i Fort Kearney
blefvo soldaterna genom en dagorder förbjudna att jaga bufflar
på sjelfva paradplatsen.

Bufflarna äro nu nästan försvunna utmed jernvägen, men
präriernas öfriga bebyggare bibehålla sig orubbade; att ett
tåg-ett par gånger om dygnet rasslar förbi oroar dem icke. De
smidiga, bruna antiloperna låta jaga sig ett stycke utåt slätten, när
lokomotivet kommer susande, men så vända de åter om, kasta en
nyfiken blick efter oss och fortfara sedan att beta.

Förbi den lilla stationen Pawnee går tåget öfver Wood
River och derpå ett stycke utmed denna flod, en biflod till Platte.
Trakten häromkring är temligen odlad; utmed flodens stränder
lärer jordmånen vara förträfflig. Att här icke finnas så få
farmers i grannskapet, märker man strax på den
omständigheten, att lokomotivet hvarje ögonblick har brådt med att
skrämma bort kor från banan. Dessa djur hafva ju äfven hos
oss en viss böjelse att begifva sig dit, der de ej skola vara.
Denna fatala böjelse har på Pacific-banan blifvit en riktig last:
skenorna hafva en obegriplig dragningskraft för dessa djur, de
trotsa dikens och jordvallars besvärligheter för att få det nöjet
att komma upp på dem, och när de väl äro der, behålla de
platsen till det yttersta. Lokomotiverna hafva, som man skulle
tro, fullkomnat en särskild apparat för att utföra
ko-skrämnings-tjensten, en sådan djefvulsk konsert af vrålande i olika tonarter,
omvexlande med länga hvisslingar, äro de i stånd att uppföra.
Korna äro emellertid af en egendomlig omusikalisk beskaffenhet.
De finna intet som helst stötande i detta ljud, åtminstone ej
tillräckligt nog, att de för dess skull vilja aflägsna sig.
Vanligen måste tåget stanna farten, och först när lokomotivet
kommer dem så nära, att de se, att det är dess allvar
att icke vilja gå ur vägen för dem, bestämma de sig för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:54:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framerika/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free