- Project Runeberg -  Från Amerika /
302

(1874) Author: Vilhelm Topsøe Translator: Olof Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

302

FftÅN OMAHA TILL OGDEN.

tågen togo. Vid Julesbourg gingo de söderifrån öfver Platte
och följde sedan samma dal som banan upp till Cheyenne.

Den vigtigaste stationen emellan North Platte och Cheyenne
är Sidney, en liten by på omkring 100 invånare med en
garnison af infanterister. Här lefver en af dessa vestliga män, hvilkas
namn blifvit nästan ryktbara derigenom att de uträttat något i
en eller annan riktning allenastående. Denne man har nämligen
gjort den längsta ridt i Vestern. Han tjenstgjorde vid den
ridande posten och var i Juni 1860 i Midway på Plattes södra
strand, då en mycket vigtig depesch anlände från regeringen
till Stillahafs-kusten. Han satte sig genast till häst och red till
Julesbourg, ett afstånd af 140 mil. Just då han ankom dit,
mottog man en annan depesch af lika vigtigt innehåll från
Stilla-hafskusten till regeringen. Han hvilade i sju minuter, åt icke
en gång, utan begaf sig åstad till Midway. Han tillryggalade
tur och retur, 280 mil, på 14 timmar 46 minuter. Den depesch,
som han hjelpte till att fortskaffa vesterut, uppnådde San
Sacra-mento från St. Joseph i Missouri på 8 dagar, 9 timmar och 45
minuter, hvilket endast är ett par dagar mera, än om den gått
med Pacific-tåget.

Återigen långa sträckor af ödslighet och ensamhet. Man
må icke låta sig förledas af den långa raden af stationer på
tidtabellen att tro, det man färdas genom en bebodd trakt. Fem
minuter efter sedan man lemnat en station är det öde, så öde,
som om man vore den första menniska, som såg denna trakt.
Ett godt bevis för, hvilken underlig jernväg det är som man
färdas uppå, är att man passerar alldeles midt igenom flera af
präri-hundarnas underliga byar. Likaså litet som antiloperna
hafva de ansètt det för nödvändigt att flytta bort.

På båda sidor om vägen ser man dessa tufvor, stundom
i stor utsträckning. "Den stora prärihund-by". som ligger
mellan stationerna Sidney och Antelope, intager en yta af flera
hundra acres på båda sidor om banan. När ett tåg kommer,
ila de små försigtiga djuren hemåt från alla håll, sätta sig på
bakbenen uppe på tufvorna och se nyfiket på detsamma, tills
det gått alldeles förbi, då de vanligtvis slå en kullerbytta ner
i hålan; endast de djerfvaste blifva qvarsittande som väl
dresserade små hundar. I sina hålor lära dessa mycket fridsamma
små djur ofta hafva några underliga gäster, ugglor och
kopparormar. De sistnämnda hafva de emellertid att tacka för, att
man endast med mycken försigtighet närmar sig hålorna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:54:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framerika/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free