Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖDE STADE II. 311
jernvägsbyggandet. Den var emellertid en gång kommen så
långt, att den hade sin egen tidning. Den är bekant för de
stora svårigheter, den hade att utstå af den svärm af "roughs",
hvilka, såsom förut är nämndt, följde banan, men beständigt
drefvos längre vesterut. Då banden kommit hit, svuro de på,
att man icke skulle drifva dem längre, utan att de skulle slåss
till sista man för att här hålla stånd. Då de märkte, att
man började uppresa sig emot dem och stadens tidning med
ifver påyrkade att man skulle behandla dem på samma sätt,
som man begagnat österut, organiserade de sig, samlades
på höjderna utanför staden och uppgjorde en plan till ett
formligt angrepp på denna. Några af de djerfvaste stannade
qvar i staden, men med dem gjordes genast processen kort, och
de blefvo hängda hvar och en i sitt träd. Nu bestämde man
sig för att göra allvar af anfallet, och en dag framryckte en
styrka af icke mindre än 300 väl beväpnade banditer mot staden.
De började med att förstöra tidningens tryckeri, uppbrände
fängelset, befriade en af sina stallbröder, som satt der, och beredde
sig derpå till en systematisk plundring. De ryckte upp åt
hufvudgatan och anföllo der ett af stadens vigtigaste
försäljningsställen; här hade emellertid en del af stadens ordningsälskande
invånare förskansat sig, och en välriktad salfva från deras "Henry
Rifflers", som nedlade femton af bandet, mottog detsamma.
Oordning begynte sprida sig i röfrarnas led, och då gevären åter
började smälla, brötos leden helt och hållet, och i vild flykt
skyndade de ut ur staden, förföljda af invånarna, hvilka icke utgjorde
stort mer än en tiondel af deras antal; men härefter hade
Bear River City fred, så länge det var bebodt.
Man kan ej förundra sig öfver, att dessa vestliga män,
som man ser härute, tyckas tillhöra ett annat slägte än vi sjelfva.
De hafva nästan alla härute upplefvat en period af den fordna
medeltiden, innan vårt århundrade uppnått dem. När man en
aftonstund sitter på tågets platform och ser det omätliga
landskap, som vi under ett ögonblick förlänat en förbigående skymt
af liflighet och som åter bakom oss stelnar i sin omätliga
enslighet, och när man hör dessa män med de lugna, bestämda
ansigtena berätta något om, hvad de härute erfarit for blott
några få år sedan, så förekommer det en, som om man sjelf
aldrig hade upplefvat någonting.
Banan går öfver Bear River på en af de vanliga
träbroarna, 600 fot lång, men icke så hög som den öfver Dale
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
