Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
MORMONERNA.
fornien en marknad för sina produkter. Upptäckterna af guld
och silfver i de kringliggande territorierna voro likaledes af icke
liten betydelse för det unga samhällets tillväxt. Nevada, Idaho
och Montana bidrogo likaväl som Kalifornien till Utahs
underhåll. Utan dem hade mormonsamfundet aldrig blifvit hvad det
blef, trots all dess vidskeplighet, trots fanatismens energi.
Befolkningen rekryterades hufvudsakligen från Europa.
"Amerika kunde väl anskaffa ledare, men aldrig disciplar till
ett sådant samfund", säger Bowles med betecknande
fäderneslandsstolthet om mormonerna.
Genast i början utsändes missionärer till England och norra
Europa för att värfva proselyter. Redan långt förrän man kom till
Utah, hade denna missionsverksamhet bedrifvits. År 1837 funnos
redan åtta "äldste", som predikade i England, börjande i
Lan-cashire. Många månader förflöto ej, innan de redan hade omkring
1,800 anhängare. Tre år senare kommo nya missionärer till
England, bland dem Brigham Young. De stiftade mormonska
församlingar i alla större städer från London till Edinburgh, upprättade
en utvandrings-agentur och fingo ett boktryckeri i gång, från
hvilket utgingo i massa både Mormons bok och andra af deras
religiösa skrifter tillika med tidningar.
Ett egendomligt försök gjordes under denna första period
för att vinna judarna; en mission utsändes till Jerusalem, men
måste återvända med helt och hållet oförrättadt ärende.
Man fäste sin uppmärksamhet på öarna i Stilla hafvet, och
i synnerhet blefvo Sällskapsöarna ett mål för denna
missionsverksamhet. Här gick det mycket bra, och man hade vunnit öfver
1,000 öboer, då fransmännen togo öarna under sitt beskydd och
derigenom satte stopp för mormonismen. År 1851 blefvo till och
med de äldsta bortjagade och de infödda tvungna att upphöra med
sin Mormondyrkan. Mormonerna påstå emellertid, enligt Råe, att
religionen trifves förträffligt derstädes, och detta påstående står
måhända i någon förbindelse med det ständigt uppdykande talet
om att öfverflytta till dessa öar, i fall det blir af nöden att
uppsöka ett nytt hem.
I Frankrike gick det mycket smått med att vinna
anhängare. En "äldste" gjorde 1849 ett försök i Paris, men det
förbjöds snart uttryckligen att predika den nya religionen.
Äfven i Tyskland var det svårt att få någon framgång. I
Preussen var man mycket sträng emot missionärerna. Man
nekade dem i Berlin tillåtelse att predika, och då de vände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
