Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOKJIONEKNA.
vandringen, och den ena af dein lärer vara en ganska flink
affärsman.
Hushållningen hos presidenten styres efter mycket bestämda
regler. En svärson är ett slags husminister. Hustrurna hafva
ingenting att göra med bordets förseende. När de sjelfva skola
hafva nya kläder eller nålpenningar, måste de gå till denna
måg. Till presidenten sjelf kommer ingen, som ej är kallad.
Emellan barnen och fadern herrskar likaså ett strängt
disciplinärt förhållande.
Icke-mormonerna hafva haft mycket omvexlande tider i
Utah ännu under de sista ären, innan Stillahafs-banan blef öppnad
och med den en ny afdelning i Utahs historia började. Då
vicepresidenten Colfax var der 1865, var deras ställning i det hela
god, de höllo fast tillsamman och mådde väl; men kort tid
derefter, liksom för att gifva dementi åt all vänskap, som bevisades
mannen från Washington, börjades en rad af förföljelser. Man
förbjöd mormonerna att göra affärer med hedningar, plågade
dessa på alla sätt, ett par blefvo dödade, och det lyckades att
få många att flytta ut ur landet.
En mission utsändes till Saltsjöstaden från den episkopala
kyrkan i Amerika. Den skulle på sitt sätt bilda ett supplement
till det lilla läger, Camp Douglas, som unionen upprättat några
mil från staden; men det ena blef lika betydelselöst som det
andra. Lägret blef ej annat än en tom demonstration och en
anledning för mormonerna att förtjena penningar genom att förse
det med proviant. Missionen kunde endast göra några få
proselyter. Man upprättade en skola, men endast mycket få
mormon-barn kommo till denna, hotelserna voro alltför stränga.
Mormonerna berömma sig ofta af sin tolerans; denna är
dock af ett mycket tvifvelaktigt slag. Det låter också som om
hvem som ville kunde få tillstånd att uppträda i tabernaklet.
Detta eger visserligen understundom rum; man kan väl få se
berättelser i amerikanska tidningar om, att en eller annan
uppträdt och talat till mormonerna, men mormontalarna behålla sista
ordet inför församlingen, hvilken i det hela taget består af folk,
hvars andliga skarpsinnighet icke kommer mycket i rörelse genom
en enskild’ främlings framställning, huru ypperlig den än må vara,
och stundom blifva icke-mormonerna endast en skott-tafla för
mormonernas qvickheter och råa skämt. Då sålunda en gång
en engelsk prest hade uppträdt i ornat, tog Brigham Young
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
