- Project Runeberg -  Från Amerika /
357

(1874) Author: Vilhelm Topsøe Translator: Olof Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÖFVER DEN STORA ÖKNEN.

357

vid en station. Man har en obehaglig känsla af, att den
skakning, vid hvilken man blifvit van såsom ett normalt tillstånd,
upphör;- man kastar en slö blick på de bruna trähus i öknen,
som utgöra stationen, och på de smutsiga, trasiga indianerna,
som drifva omkring vid stationerna för att tigga, och domnar
åter utaf.

Lokomotivet vrålar åter, tåget går ånyo, och ånyo dam,
hetta och skrammel och rammel, tills det åter vrålas i närheten
af två andra bruna trähus med några andra trasiga indianer
utanför perongen.

Tre gånger under denna förtviflade dags förlopp gjordes,
som vanligt, halt för ätt äta vid de restaurationer, som bolaget
etablerat på banlinien. Man får i allmänhet en tillräckligt
afpassad tid att äta på; på Pacific-banan minst 25 minuter, och
dessa minuter voro i alla hänseenden vederqvickelse-tider;
passagerarna stego innerligt långsamt och trögt in igen i vagnarna.
Den aftonen gick man mycket tidigt till sängs. Allaredan litet
efter klockan 8 började åtskilliga af passagerarna att begära sina
kojer iordningställda, och klockan ^ 10 voro alla kupéerna i vår
"palats- och sof-vagn" ombildade till sängar, gardinerna
ned-släppta och alla tysta, om än icke sofvande, ty såsom en
feberdröm förföljdes man ständigt af hettan, dammet och skramlet
på skenorna.

Kort efter banans öppnande reste ett sällskap amerikanska
politici till Kalifornien. De funno äfven den stora amerikanska
öknen temligen dryg. En medlem af sällskapet, som utmärkte
sig genom att kunna leta upp den ljusa sidan hos allting,
anmärkte, att när det dock fanns vatten och go’t sällskap,
var i sjelfva verket öknen ej så svår; hvarpå den bekante
senatorn Ben Wade lugnt svarade: "Med rik tillgång på vatten
och godt sällskap, bör helvetet vara ett ganska förträffligt ställe
att lefva uti."

Vi äro nu i grannskapet af de mineraliska rikedomarnas
land. Rundt omkring hör man talas om nya upptäckter. Icke
långt ifrån stationen Wells har man nyligen upptäckt nya grufvor
af silfver, koppar, jern och bly, och hyttor äro redan i gång.

Jernvägen har nu kommit ut från Utah och in i Nevada.
Den stora öknen är tillryggalagd, man ser åter rinnande vatten
och frisk grönska. Detta vatten är icke svidande alkalivatten,
det är Humboldt-floden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:54:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framerika/0393.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free