- Project Runeberg -  Från Amerika /
389

(1874) Author: Vilhelm Topsøe Translator: Olof Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RESANS BESVÄRLIGHETER.

389

sina kronor mot liimlen, då pæsar stred i Gallien och Kleopatras
gyllene båt flöt på Nilens vatten. De framstodo för
föreställningen icke blott som mäktiga vitnesbörd om naturens rika
kraft, utan äfven såsom sällsynta, ännu qvarvarande ättlingar
af vegetationen på en tid, då det kolossala, det jätteartade
tryckte sin prägel på allt; sådana träd, tänkte man, hafva bredt
sin skugga öfver mammuthdjuret, och att de ännu voro lika gröna
och frodiga, om än skridande till sin undergång, var nästan
detsamma som att veta, att man ännu på ett eller annat aflägset
ställe kunde träffa på en Plesiosaurus, eller att en menniska af
nittonde århundradets slägte kunde få se en Pterodaktylus.

Kommer man till Francisco, får man höra, att dessa
vidunderliga träd, om än långt borta efter europeiska förhållanden,
dock icke äro så aflägsna efter amerikansk måttstock, och då
två af de mest berömda "groves" af dessa träd, Mariposa och
Calaveras, ligga vid vägen, som förer till den för sin
egendomliga naturskönhet mycket omtalta och icke så litet besökta
Yo-Semiti-dalen, är det icke så svårt att begifva sig dit. På
fem dagar kan turen göras fram och tillbaka, om man anstränger
sig litet. Under vägen dit får man se några af grufvetrakterna,
och clet är alltigenom en vild, öde, primitiv natur, som öppnar
sig för en. Man reser icke på jernvägar, utan i diligenser och
till häst, der vägarna framgå öfver veritabla bergsstigar. Det hela
lofvar att blifva en utflykt af ännu ej pröfvadt slag. Så tager
man sitt beslut och begifver sig å väg.

Om några få år skall man lätt kunna göra denna tur.
Jernvägen är nu färdig ett långt stycke, men ännu 1871 var
turen långt svårare och besvärligare, än man hade föreställt sig.
Träden och Yo-Semiti-dalen äro redan mycket bekanta, men de
äro proportionsvis ännu icke mycket besökta. Vägen är för
lång och resan ännu alltför svår för vårt slägte, som är så
vändt att resa med alla möjliga beqvämligheter. Vi vilja
alls icke numera gå in uppå, att det får vara något hårdt
eller ansträngande arbete att komma sig åstad för att se ett
eller annat, som är märkvärdigt. Är det något ställe, som det
är värdt att resa till, så väntar man, tills det kommit sig så
mycket upp för en eller annan industriel medmenniska, att hon
tagit sina mått och steg för att kunna frakta en ditut samt
föda och logera en med all möjlig komfort. Illa är det
emellertid, r.är båda parterna råka att vänta på hvarandra, när de,

som skola resa, sitta och vänta på den, som skall bereda dem

i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:54:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framerika/0427.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free