Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I EN KALIFORNISK DILIGENS.
391
på de tre midtelpersonerna för att gifva dem litet ryggstöd och
hindra dem ifrån att alltför lätt falla baklänges, ett
försigtighetsmått, som visade sig vara fullkomligt på sin plats. Diligensen
är invändigt öfverdragen med olackeradt läder, sätena äro hårda
som trä och "nedsuttna" af de generationer, som rest i denna
vagn; öfverallt är det massor af jernbeslag och läderremmar
och spännen, i hvilka intet spännes eller kan spännas, och det
hela är genomträngdt af den lukt utaf vagnsmörja och solstekt
läder, som man känner igen från de gamla extrapostvagnarna
och dylika befordringsmedel.
"All right?" frågar kusken.
"All right," svarar den resignerade skaran inne i vagnen,
och i väg springa de sex hästarna, och åstad skramlar
diligensen i full fart utför den höjd, på hvilken "hotellet" ligger.
Utför backen går det och öfver en dragfärja, och så anmodas
passagerarna att stiga utaf, ty här börjar landet, i hvilket vi
skola färdas så många mil, och den sandiga backen är redan
här så svår, att de sex hästarna ej förmå att draga en fylld
diligens uppför den. Vi gå då uppför backen, för hvarje steg
nedsjunkande i sand öfver fotknölarna, och så krypa vi åter in
i vår läderlåda. Från backens topp synes utbreda sig ett det
sorgligaste landskap, som man kan tänka sig, en ändlös, vågformig,
gul damslätt, låga gula backar så långt ögat kan se åt den
ena sidan, låga gula backar åt den andra och låga gula backar
framför. Åkrarna lära gifva rik skörd, och stubben står tät på
marken; men man frågar sig sjelf förvånad, huru säd kan
trifvas i denna jordmån, som synes vara bara dam. Slättens
namn är "the hot dust plains" och sällan har något ställe bättre
förtjent sitt namn. Vägen består af några hjulspår öfver
sandfälten, och på dem skramla och guppa vi framåt. Hjulen och
de sex hästarna uppdrifva en sky af dam omkring oss, hvilket
man eljest icke, till lycka för sina lungor, sitt hela
välbefinnande och sina kläder, har gjort bekantskap med. Dammet är
så tätt, att det står som röken från ett kolossalt lokomotiv
efter oss, när vi kika ut ur vagnsgluggen, och de gåtfulla
fönstren tillstängas så mycket det låter sig göra, för att man icke
skall qväfvas af hetta i stället för af dam, och dock förslår
det icke, aldrig ha vi kännt maken till dam. Turen öfver
alkalislätterna i Utah står som en frisk, lockande erinran för
mig och mina reskamrater, hvilka pröfvat den tillsamman, i
jemförelse med denna. Dammet faller in på oss genom alla sprickor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
