Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN BY I INRE KALIFORNIEN. 393
för starkt och clraga en flik af sina buldansrockar upp öfver
hufvudet och nicka såsom sina landsmän, de bekanta nickande
dockorna, när dammet blir starkare än vanligt.
Efter omkring sex timmars färd hålla vi i Snellings, en af
dessa blifvande byar, dem man får se endast i Amerika. Sand,
solhetta, en samling af hus, som mera likna stora träskjul med
fönster än något annat, två "hoteller" och ett kolossalt anslag
med underrättelse om, att en i alla hänseenden storartad,
lysande och patriotisk fest kommer att firas den 4:de Juli
(oaf-hängighetsdagen), det är framstående drag i byns fysionomi.
Vi hålla framför ett af "hotellerna", de äro fasligt tarfliga, men
priserna äro imponerande, åtminstone för de genomresande.
Tillsamman med min reskamrat tog jag der ett glas öl, det var sä
surt, att vi läto det stå, tillika med en af de vanliga små biscuits.
Då betalningen skulle erläggas, begärde "barkeeper’en" — en
dollar (guld) för de två glasen öl. Detta var dock, äfven efter
amerikanska förhållanden, alltför starkt; vi betalte, men sökte upp
värden för att beklaga oss öfver denna uppskörtning, och han
dekreterade då också, att priset endast skulle vara en half
dollar, d. v. s. 25 cents pr glas, det pris, som hoteller af
första klassen i de stora städerna fordra för en "drink" af
hvilket utsökt slag som helst.
Framåt skramlar åter diligensen från Snellings genom nya
gula landskap med några gråa träd, öfver andra floder, genom
andra flodbäddar, uppför backar och utför backar, alltjemt i dam
och solhetta. Vi stanna på förfärliga platser af samma slag
som de föregående, träskjul med fönster och dörrar, liggande i
en liten tröstlös klump i den gula, genomglödgade öknen. I
fjerran hafva länge blågråa berg visat sig som ett lockande mål,
vi börja nu att komma in emellan dem, ack, äfven dessa äro
gula och grå med endast här och der en fläck af enstaka träd
och buskar liksom allt det andra. De blifva högre, vägen bär
beständigt uppåt, landskapets färg går i rödt i stället för i
gulgrått, vi komma nu in i guldgrufvetrakterna. De röda
bergen se egendomliga ut, träd finnas här temligen rikligt, men
spridda på samma underliga sätt, liksom utplanterade öfver hela
bergets sida; man ser aldrig ens två stående tillsamman.
På många ställen är jorden upprifven på ett besynnerligt
sätt, och långa fåror äro dragna genom den. Det är
arbetsplatserna. Trakten är nu temligen öfvergifven, den planlösa
bearbetningen, som man ser spåren utaf, har tillsvidare afstannat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
