Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i misten.
413
andra. Ibland passagerarna var en man, som hade förlist mellan
New Foundland och Labrador för något öfver 14 dagar sedan
med utvandrarskeppet Minerva till Quebec. Han hade varit
ombord som läkare och skulle nu tillbaka till England.
Minerva var ett segelskepp och hade 310 passagerare ombord,
hvilka emellertid alla blefvo räddade. Endast hans närvaro hade
något lugnande med sig, då vi nalkades det farliga sundet,
icke så mycket derför, att han visste besked om, huru man
strandade der, utan derför att det ej syntes sannolikt, att samma
man skulle på samma ställe lida skeppsbrott både på bort- och
hemresan. Ett mindre uppmuntrande dödt vittnesbörd om
strand-ningar häruppe hade vi hvarje dag på bordet i en vacker
uppsättning af sockerskålar, gräddkannor, vattenkaraffer o. d.,
som ursprungligen hade tillhört ett ångfartyg S:t George, hvilket
strandat här i farvattnet för åtta månader sedan, då nästan alla
drunknade, medan endast några effekter af skeppets utrustning
och laddning efteråt bergades.
Den nästa morgonen öfverraskades vi, och det på ett
ingalunda behagligt sätt, af den underrättelsen, att vi emellertid
sjelfva voro "fångade" af misten; ganska riktigt, skeppet låg
såsom i en trång cirkel, omgifvet af tät, ogenomtränglig dimma.
Vi stoppade för en kort stund och gingo sedan vidare. Der
vi nu befunno oss var ingen sannolikhet för handen att vi
skulle stöta på isberg, och landet kunde man nog med tillbörlig
försigtighet klarera sig för. Maskinen arbetade derför hela dagen,
men under beständigt stoppande för att loda, hvilket naturligtvis
i hög grad försenade färden. Då och då försvann dimman i
ett nu på alla sidor, men kom snart igen på samma
förunderliga, plötsliga sätt. Aftonen hörde till ett af de klara
mellan-skofven, och vi gingo till våra kojer i det hopp, att vi nu hade
kommit igenom dimman och dess faror.
Följande morgon låg emellertid fartyget stilla eller, rättare,
dref endast med strömmen, och de, som hade sofvit godt, blefvo
underrättade om, att de legat på samma sätt sedan midnatt.
Det blef en allt annat än uppmuntrande dag. Dimman låg
omkring oss från morgon till afton, mer eller mindre tät; men
den lättade intet ögonblick, och med undantag af en fjerdedels
timmes tid på förmiddagen fick propellern ej plaska ett
ögonblick. Sällan hade någon dag varit längre än denna, under
väntan timme efter timme på att det skulle bli bättre och med
det ständiga gäckandet af alla förväntningar. Härtill kom, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
