Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
af hvilka expeditionen utgjordes. Rörande .fyra af fartygens
öde saknar man hvarje underrättelse. Antagligt är, att de
snart vände åter, ej att do förolyckats såsom åtskilliga
författare förmodat. Trenne under hofäl af kosackcrno. üeschnew
och Ankudinow, samt pelsjägaren Kolmogorzow kommo
lyckligen till Tsckutskojnos, efter hvad det tycks, i isfritt vatten. Här
gjorde Ankudinows farkost skeppsbrott, hvarvid dock
manskapet räddades och fördelades på de 2:no andro, som snart blefvo
skilda åt. Deschnew fortsatte färden längs Kamschatkas
ostkust till Anadir, som uppnåddes i Oktober. Akuninow tyckes
till och med hafva uppnått Kamschatka-flodens mynning,
hvarest han slog sig ned bland infödingarne och slutligen dog af
skörbjugg.
Följande året 1649 seglade Staduchin återigen under sju
dygn österut från Kolyma till grannskapet af Tsckutskojnos, i
ett, så vidt man af den bristfälliga berättelsen kan sluta,
isfritt haf. Beschnews egen uppfattning af hafvets segelbarhet
kan inses deraf, att han vid Anadir lät insamla virke för att,
sedan hans eget fartyg förlist, bygga sig nya kotsclier. Med
dessa ville han sända till Jakutsk dou skatt af pelsvaror, som
uppburits af infödingarne. Han måste dock af en lätt
förklarlig brist på material till nya farkosters byggande afstå från sin
föresats, hvarvid han tillika anmärker, att hafvet kring
Tsckutskojnos ej alla år är isfritt.
En mängd resor från de sibiriska floderna norrut hafva
vidare efter Nischni Kolymsks anläggning genom Michael
Staduchin 1644 utförts med anledning af de rykten, som voro
gängse bland infödingarne vid kusten, om tillvaron af stora
bebodda, på slcog, pelsvaror, kvalrosständer och mammutben
rika öar i det sibiriska ishafvet. Ofta bestridda, men doclc åter
af folk- eller jägartron ihärdigt upptagne, hafva dessa rykten
slutligen i hufvudsaken besannats genom upptäckten af de
Ny-Sibiriska öarne, af "Wrangelsland och af den öster om
Bering-sund belägna delen af norra Amerika, hvars naturbeskaffenhet
gifvit anledning till det gyllene sagoskimmer, hvarmed folktron
med orätt utsmyckade de verkliga öarne i ishafvet.
Samtliga dessa försök att från den sibiriska kusten tränga
i öppet haf norrut hafva misslyckats af det enkla skäl, att ett
öppet haf redan vid en frisk segelbris var lika förderfligt för
de fartyg, som stodo den djerfve men illa utrustade sibiriske
polarfararn till buds, som ett isfyfdt haf, ja farligare, ty i det
senare fallet kunde man, om fartyget krossades, oftast rädda
sig på isen och hade då blott att kämpa mot ]langer, snö,
köld och andra svårigheter, vid hvilka de flesta från
barndomen varit vana, men i det öppna hafvet krängde det illa
byggda, svaga, med lerblandad mossa diktade och med vidjor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
