Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
frånlandsvind blir isfritt, men att isen åter vid pålandsvind
kommer tillbaka ocb derigenom utsätter de fartyg, som ej hinna
nå någon säker hamn, för stor fara.
En annan af brefskrifvarnc meddelar på grund af
iakttagelser under Tschikanowskis expedition, att hafvet 1875
litanior Olonek var helt och hållet isfritt, men tillägger tillika, att
året i detta hänseende var ett undantagsår. Ej allenast om
sommaren men äfven om vintern är den nordliga oceanen
stundom isfri, och på ett afstånd af 200 verst från kusten är
hafvet öppet äfven om vintern, ovisst dock i hvilken utsträckning.
Det senare förhållandet bekräftas äfven genom Wrangels resor
med hundslädar på isen 1821—1823.
En tredje person säger: "Enligt de underrättelser jag
erhållit, är den norra kusten från Lenas till Indigirlcas mynning
fri från is från Juli till September. Nordlig vind för is mot
kusten, men icke i stora massor. Enligt deras iakttagelser,
som söka mammutbetar, är hafvet isfritt ända till södra delen
af de Ny-Sibiriska öarne. Det är sannolikt, att just dessa
öar bilda ett skydd mot isen i det Werchnojanska
distriktet. Annorlunda förhåller det sig på den Kolymska
kuststräckan, och kan man blott från Beringsund kemma till Kolyma,
så nog kan man komma från Kolyma till Lena."
Förhållandet, att isen om sommarn vid sydliga vindar
drifves bort från kusten, men ej längre än att den i större
eller mindre mängd återkommer vid nordlig vind, bekräftas
ytterligare af andre brefskrifvare och synes mig visa, att de
Ny-Sibiriska öarne och Wrangelsland endast utgöra länkar i
en vidsträckt parallelt med Sibiriens nordkust fortlöpande
ögrupp, som å ena sidan hindrar isen från det mellanliggande
hafvet att fullständigt drifva bort och gynnar isbildningen om
vintern, men å andra sidan skyddar kusten för den norr om
öarne bildade egentliga polarisen. De berättelser jag har
anfört gälla för öfrigt hufvudsakligast sommarmånaderna.
Likasom i det förut ännu sämre beryktade Kariska hafvet, torde
isen äfven liär om hösten för det mesta smälta bort, så att
man vid denna årstid kan påräkna ett temligen öppet haf.
De flesta af de brefskrifvare, som lemnat underrättelser
om isförhållandena i det Sibiriska polarhafvet, sysselsätta sig
ytterligare med de rykten, som spridt sig i Sibirien, att
amerikanska hvalfångare skulle från kusten varit sedda långt
vesterut. Riktigheten häraf förnekas alltid på det bestämdaste.
Dessa rykten hvila dock åtminstone till en del på en verklig
grund. Jag har nemligen personligen träffat en hvalfångare,
som i trenne år från ett hvalfångärefartyg drifvit handel med
kustinnevånarne mellan Kap Jakan och Beringsund. Han var
fullt öfvertygad, att man åtminstone vissa år skulle kunna segla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
