Mitt hjärta av järn vill sjunga sin sång.
Tvinga, tvinga
människornas hav,
forma, forma
människornas stora massa
till en fröjd åt gudar.
Vaggande i lösa sadlar komma vi
de okända, lättsinniga, starka.
Bär oss vinden fram?
Såsom ett hånskratt klinga våra röster ur fjärran, fjärran...